Bild
Nästa artikel

Anti-suastbilen...

Carl Legelius * Toyota Prius 200X

En Toyota Prius - Hur tråkig får man bli egentligen? Carl Legelius försöker försvara sig...

Noll styrkänsla, aptrist motor, antisladdsystem som inte går att koppla ur, kraftöverföring à la Daf och ett smått kutryggigt utseende. Lägg därtill alla skenheliga tjänstebilsförare som susar omkring i dem och låtsas vara miljömedvetna när de egentligen är ute efter ett lågt förmånsvärde och frihet från trängselskatt. Går det att hitta en mindre upphetsande bil än en Toyota Prius?
Ändå är jag helsåld!

Jag gillar hur Priuskonstruktörerna frigjort sig från så många klyschor i bilvärlden, föreställningar om hur en bil ska vara skapt. Det här är en i sanning avantgardistisk bil!
Det finns ingen skrymmande mittkonsol som tar i knäet, växelspaken är en liten joystick som sitter alldeles bredvid ratten. Mellan stolarna finns ett rymligt mittfack. De viktigaste reglagen sitter i och runt ratten. Informationsflödet är styrt efter principen
»a need-to-know-basis only« som de säger i Bondfilmerna. Hastighet, tankinnehåll och yttertemperatur. Färddatorn är helt inställd på förbrukningen, här går att utläsa momentan bränsleåtgång, medelförbrukning och den roligaste funktionen: snittet de
senaste fem minuterna. Sporrar helt klart tävlingsmänniskan i mig. Jag vill att nästa stapel blir mindre än den förra.

När vi skulle välja ny privatbil var ett av kraven att den skulle vara miljöklassad. Det andra att den skulle ha automatlåda. Det tredje att vi skulle slippa betala trängselskatt. Men vilket drivmedel skulle vi satsa på? Etanol, gas, diesel, el…? Det finns argument för och emot samtliga, vi gick efter vad som kändes bäst i magen.
Eftersom vi mest använder bilen i stadstrafik satsade vi på en elhybrid. Och det finns ju bara två i någorlunda vettig prisklass: Honda Civic och Toyota Prius. Vi provkörde båda och tyckte att Hondan var klart trevligast; Bäst sittställning, vettigast instrumentering, mest följsam på vägen. Ändå var det Toyotan som vann. Halvkombiluckan - och det faktum att den kändes mer high-tech - avgjorde. Samt att tillgången på begagnade Prius är betydligt bättre. Men visst, hade Hondaförsäljaren varit lite mer enträgen hade det nog kunnat bli en Civic också.


Begagnade Prius är hårdvaluta. Tack vare gott rykte och låga ägarkostnader hålls andrahandsvärdet uppe.
Det begärs runt 200 000 för tre år gamla bilar, trots att det går att få en ny bil för runt 250 000! Vår Prius ii 2004 köpte vi privat. Den har precis den utrustning vi önskade och har inte gått mer än 4 000 mil. Lite smårepor och slarvbucklor gjorde att priset sjönk till en skaplig nivå men det sved ändå.

Förbrukningen? På landsväg är skillnaden mot en vanlig bensinare i samma klass i princip obefintlig. Och en liten diesel går betydligt billigare. Men i stadstrafik ligger man oftast under halvlitern - inte dumt.
Prius är så gott som helt befriad från attribut som brukar användas för att locka bilentusiaster. Ändå har jag efter att ha köpt en upptäckt hur många av oss som faktiskt kör Prius. Förste ägaren till vår hade en tidig 911 i garaget och på ett forum noterar jag en Jaguarkille som kör Prius till vardags för att med gott samvete kunna njuta av sin V12 på helgerna. Det finns en uppsjö diskussionsforum på nätet om allt som rör Prius och ägarna är oerhört engagerade.

Elhybriden kommer kanske visa sig vara ett sidospår när det gäller miljö­arbetet men den har fått många att tänka till och skapat en vilja att driva utvecklingen framåt.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.