Bild
Nästa artikelArkitekten som gillar att ställa upp
Publicerad 27 mars 2008
Collection
36-årige Johan Strömberg valde Audi S8 för att åka bekvämt och köra inspirerat.
Jag börjar arbetsdagen med att förflytta mig till fastlandet med färja eftersom jag bor på Rindö. Det innebär att 360-hästarsmotorn får en snäll uppvärmning innan V8:an måste bekänna färg. Kanske blir det avgörande för livslängden…
Bakgrund: För några år sedan åkte jag ned till München för att köpa min första drömbil, en Mercedes slk320 med bara tretusen mil på mätaren. Jag föll för tysk kvalitet och grundligheten uppskattar jag eftersom jag ritar hus i yrket. Så när sportvagnen blev för liten, var det inget tvivel om vart jag skulle titta för att köpa en ersättare.
Jag var ute efter ett alternativ till Mercedes och är för tillfället inte speciellt trakterad av bmw. Jag blev förtjust i Audis fyrhjulsdrift när jag för ett par år sedan ägde en 2,6-liters A6 som vardagsbil, så Quattro fick det bli. Med tanke på prisbilden för en begagnad A8, så började jag sondera terrängen för en fem år gammal bil med inte alltför många mil på mätaren.
Efter att ha skärskådat möjligheterna på blocket.se ringde jag runt till några S8-ägare. Jag tittade på en bil som bara rullat tiotusen enligt den digitala mätarställningen. Men efter en koll hos Audi, visade det sig att den i verkligheten gått 25 000 mil! Bestört insåg jag att man varken kan lita på manipulerade säljare eller skicket på bilen, den såg ju ut som ny.
Sedan inträffade miraklet. Jag fann en direktimporterad 2002 års S8 som dels bara gått fem tusen mil på mätaren, dels stått i garage under två av åren sedan ny. Fantastiskt. Lite smolk i bägaren blev det förstås när säljaren samvetsgrant avslöjade att bilen faktiskt rullat tio tusen mil eftersom man satt i en ny vägmätare. Dessutom hade den aktuella bilen tre ägare i Sverige förutom den ursprungliga tyska användaren.
De flesta begagnade dyra bilar rullar med ett antal ägare tills det blir dags för kamremsbyte och storservice. Då blir bilen prompt till salu. Den här var redan servad för 60 000 kronor vilket innebar att bromsarna var okej, kamremmen bytt och allt dyrt åtgärdat.
Det handlar om att vara noga, misstänksam och jämföra inspektionsdatum med miltalet eftersom serviceintervallerna är variabla. Dessutom fungerade elektroniken perfekt, vilket inte är självklart hos dessa elfelsstinna modeller och kan bli till gissel bland alla lyxfinesser.
Alla hinder hade överbryggats. Jag var övertygad om att ha funnit rätt bil och slog till för 195 000 kronor, ett fynd med tanke på skicket.
Körupplevelsen är helt brutal. Styrningen bjuder fin respons och den adaptiva fjädringen ger stabila vägegenskaper. Man sitter vadderat ombonad, som en kung, och flyter fram lika bekvämt som i ett lufthav utan gropar. Vill man limousinglida väljs komfortläget, annars blir det mest S-läge med häftiga accelerationer som krossar vilken bensinbudget som helst.
Ettårige sonen Alwin har ännu inte förstått vitsen med lyxbilen som både är sportig och snabb. Men jag tror att han snart finner gemensamma karaktärsdrag mellan sina leksaksbilar och farsans grymma vagn.
Bakgrund: För några år sedan åkte jag ned till München för att köpa min första drömbil, en Mercedes slk320 med bara tretusen mil på mätaren. Jag föll för tysk kvalitet och grundligheten uppskattar jag eftersom jag ritar hus i yrket. Så när sportvagnen blev för liten, var det inget tvivel om vart jag skulle titta för att köpa en ersättare.
Jag var ute efter ett alternativ till Mercedes och är för tillfället inte speciellt trakterad av bmw. Jag blev förtjust i Audis fyrhjulsdrift när jag för ett par år sedan ägde en 2,6-liters A6 som vardagsbil, så Quattro fick det bli. Med tanke på prisbilden för en begagnad A8, så började jag sondera terrängen för en fem år gammal bil med inte alltför många mil på mätaren.
Efter att ha skärskådat möjligheterna på blocket.se ringde jag runt till några S8-ägare. Jag tittade på en bil som bara rullat tiotusen enligt den digitala mätarställningen. Men efter en koll hos Audi, visade det sig att den i verkligheten gått 25 000 mil! Bestört insåg jag att man varken kan lita på manipulerade säljare eller skicket på bilen, den såg ju ut som ny.
Sedan inträffade miraklet. Jag fann en direktimporterad 2002 års S8 som dels bara gått fem tusen mil på mätaren, dels stått i garage under två av åren sedan ny. Fantastiskt. Lite smolk i bägaren blev det förstås när säljaren samvetsgrant avslöjade att bilen faktiskt rullat tio tusen mil eftersom man satt i en ny vägmätare. Dessutom hade den aktuella bilen tre ägare i Sverige förutom den ursprungliga tyska användaren.
De flesta begagnade dyra bilar rullar med ett antal ägare tills det blir dags för kamremsbyte och storservice. Då blir bilen prompt till salu. Den här var redan servad för 60 000 kronor vilket innebar att bromsarna var okej, kamremmen bytt och allt dyrt åtgärdat.
Det handlar om att vara noga, misstänksam och jämföra inspektionsdatum med miltalet eftersom serviceintervallerna är variabla. Dessutom fungerade elektroniken perfekt, vilket inte är självklart hos dessa elfelsstinna modeller och kan bli till gissel bland alla lyxfinesser.
Alla hinder hade överbryggats. Jag var övertygad om att ha funnit rätt bil och slog till för 195 000 kronor, ett fynd med tanke på skicket.
Körupplevelsen är helt brutal. Styrningen bjuder fin respons och den adaptiva fjädringen ger stabila vägegenskaper. Man sitter vadderat ombonad, som en kung, och flyter fram lika bekvämt som i ett lufthav utan gropar. Vill man limousinglida väljs komfortläget, annars blir det mest S-läge med häftiga accelerationer som krossar vilken bensinbudget som helst.
Ettårige sonen Alwin har ännu inte förstått vitsen med lyxbilen som både är sportig och snabb. Men jag tror att han snart finner gemensamma karaktärsdrag mellan sina leksaksbilar och farsans grymma vagn.
