Jobb, jobb och mer jobb

Du som såg min blå Rover Vitesse sola sig i tidningen Classic Motor härförleden skulle bara veta att vid fototillfället hade den just börjat läcka olja. Från kuggstången.
Jag hade planer på att bara byta packningar. Men eftersom känslan i ratten aldrig varit lika bra i Vitessen som i min andra sd1 öppnade jag plånboken på vid gavel och beställde en fabriksrenoverad kuggstång från England.
Att montera den blev en kamp i små utrymmen. I princip är bilen enkelt konstruerad och det är mest bara luft runt motorn. Men för att hålla tyngdpunkten vettig monterade ingenjör Spen King & C:o på British Leyland V8-motorn så lågt som möjligt. Vilket betyder att det är omöjligt att trycka ut kuggstången med oljesumpen monterad. Det blev till att ta av sumpen, lossa på motorfästena och lyfta motorn ett par centimeter och lirka ut det långa åbäket till styrinrättning. Om det var trångt att få av den gamla kuggstången var det ändå inget mot det elände det innebar att trycka in den nya. Upp med motorn lite, lite till. Sen trycka in stången samtidigt som jag försökte skydda alla slangar och rör.
För säkerhets skull bytte jag även kulled i rattstången - jag är allergisk mot glapp i ratten. Eftersom bilen och motorn ligger så lågt är oljesumpen illa utsatt. En kamrat bockade till en aluminiumplåt som skydd. När jag ändå smutsade ner mig passade jag på att byta främre vevaxeltätningen.
För att komma åt den måste kylare och kondensorn till luftkonditioneringen bort. Inte så farligt, om det inte vore för att kondensorn visade sig ha flera lösa cellpaket. I väg på renovering med den. Samtidigt bytte jag den gamla a/c-kompressorn som börjat slamra.
Visst låter det som om det var bra fart i verkstan? Tyvärr klar ade jag inte att hålla tempot uppe. En närmast omänsklig arbetsbörda på jobbet - det riktiga jobbet bortom drömfabriken Automobil - gjorde att Rovern blev stående långa perioder.

Dumt nog hade

jag även tagit på mig att göra något åt bilens bromsar. För att ta i lite extra köpte jag slitsade och borrade skivor från ebc med tillhörande gröna belägg. Du som läser tonårstidningar om »tuning« vet vad jag menar.
Naturligtvis passar inte Jaguarskivorna direkt på Roverns hjulnav. Åke svarvare fixade adapterplattor med försänkta hål så jag kunde bulta från båda håll. Oken blev svårare att få ordning på. För att bulta på dem fick ett av fästena bli ett så kallat långhål. Flyg- , BSA- och Super 7-entusiasten Bosse hjälpte mig. Men vid bromsrören blev det stopp. Vi kunde aldrig hitta en tid för att mötas och jämföra oken.
Så hela våren stod min gamla fina Rover och såg ledsen ut med stora delar av fronten nedplockad. Och sedan blev det semester. *