Bild
Nästa artikel

KALLA DÄCK, KALLA FAKTA

Porsche 911 SC

Favoritbilen på favoritvägen - vad kan gå fel? Ganska mycket visar det sig.

Det som inte fick hända har hänt - jag har kvaddat min superfina 911! En olycksalig fredag ger jag mig ut för att lufta bilen på favoritrundan i Roslagen norr om Stockholm. Vägarna jag brukar ta är verkligt idealiska för motorcykel- och sportbilsåkning: Låg-trafikerade, smala och kurviga - faktiskt så kringelikrokiga att man knappast behöver bryta mot hastighetsgränserna för att ha riktigt kul.


JAG GÃ-R SoM JaG BRUKAR


och åker norrut från Roslagstull i Stockholm, svänger av mot Vaxholm och tar sedan Bogesundsvägen (fram och tillbaka), kör vidare genom skogen till Åkersberga, sedan norrut mot Brottby, Rånäs och Knutby. Där vänder jag och far tillbaka söder-ut mot Gottröra och till slut hem via Upplands Väsby. Den totala sträckan är runt 15 mil och därmed lagom för en utflykt på några timmar.  Normalt kör jag hela sträckan i ett enda svep, vilket innebär att motor och däck är varma hela tiden. Men den här dagen stannar jag under tre timmar mitt i rundan för att fotografera två tvr 350i för en kommande artikel.


När jag rullar vidare har det -blivit riktigt kallt och dessutom finns fläckar av fukt på vägbanan. Vad jag inte tänker på är att mina nya R-däck (fullt gatlegala Michelin Sport Cup, alldeles nyinköpta ) blivit lika iskalla som en 1980-tals tvr, vilket innebär att greppet mot asfalten då blir nästan obefintligt.


Redan i andra kurvan händer det. I vad som för mig känns som en fullt normal hastighet låser plötsligt hjulen redan vid en ganska lätt inbromsning. Jag släpper upp, försöker igen, men det låser på nytt. Samtidigt understyr bilen totalt. Efter att inte kunna få styrning efter den tredje bromspulsen tar vägbanan slut och jag närmar mig raskt ett stenröse vid vägkanten. Hinner spänna armar och nacke inför smällen och så -pang! - går bilen in i röset. 



Efter att lite omtumlad ha krupit ut kan jag konstatera att fronten är helt intryckt, höger framhjul har flyttat på sig och rattstången tittar ut genom ratten på ett otäckt sätt. Under bärgningen och hemfärden är humöret rätt lågt eftersom jag bara inte kan fatta hur jag, med noll olyckor bakom mig, faktiskt lyckats krascha ett så fantastiskt fint exemplar.  Faktum är att jag inte kan komma ihåg någon enda bil jag någonsin haft som varit så kul att köra. Absolut inte den snabbaste bil jag ägt, men med en brutal charm som varit rent beroendeframkallande.


När jag sedan börjar tänka på hur illa det kunde ha gått, känns det riktigt ruskigt. Att köra av vägen i en sportbil med krocksäkerhet anno 1983 skulle kunnat innebära mycket otrevliga saker.


Jag inser ganska omgående att bilen kommer att bli avskriven som totalskada - det krävs ju inte så mycket innan en åttitalselva blir dyrare att reparera än vad den är värd.  Eftersom en så gammal 911 är ganska svår att värdera är jag rädd att min bil ska jämföras med de helsunkiga rostiga sc som kan köpas för omkring 100000 kronor. Jag har ju gett betydligt mer än så för min.


För att inte skaderegleraren ska börja i helt fel ände tar jag bara efter ett par dagar kontakt med försäkringsbolaget, innan de hinner komma med något bud. När de väl låst sig vid en siffra är det mycket svårare att få dem att ändra sig.


Före samtalet hade jag laddat med argument, inte så svårt när det gällde min bil: Mycket fint skick, svensksåld, sonderfarbe från fabrik, helläder, breda Fuchsfälgar i perfekt skick, alltid förvarad i garage, Bilstein Clubsportdämpare, hydrauliska kamkedjesträckare och så vidare.


Om det är min strategi som lyckas eller om jag bara har tur vet jag inte. Men skaderegleraren inser snart att jag har hygglig koll på värdering av 911, vilket leder till minmalt krångel och att jag får ut ungefär vad jag lagt ner på bilen, minus självrisk. Precis som det ska vara.


Med friska stålar i brallan ska det nu självklart bli ett nytt sportbilsköp. Ytter-ligare en 911? Visserligen ingen dum idé, men en vis man sa en gång att just variation är livets krydda. I skrivande stund har inga köpeavtal tecknats, men jag kan avslöja att en viss tysk-engelsk samproduktion ligger bra till. Fortsättning följer i nästa nummer.

Porsche 911 SC 1983

Porsche 911 SC 1983 
Nypris 1983: Mycket
Totala utlägg: Runt 165 000 kronor

Motor Sexcylindrig boxermotor, två ventiler per cylinder, 2 994 cm3
Max effekt: 204 hk vid 5 900 r/min
Max vridmoment: 267 Nm vid  4 300 r/min.

formkurva (tillv. uppg.) 0-100 km/h:  6,9 s
Toppfart: 235 km/h.
Bränsleförbrukning bl. körning: ca 13l/100km
Tjänstevikt: 1 235 kg

Kommentarer

#1
Mikael
2007-03-07 13:39

Det va med sorg jag läste denna artikel om din fina 911cs. Jag läste det numret när du hade köpt bilen om och om igen och tänkte många gånger att den bilen skulle man ha. Hade planer på att kolla om du skulle sälja den, men nu är det ju ingen idé. Tycker det är intressant att läsa din artiklar om alla dina bil köp och kan känna nästan som att du läst mina tankar. Man ska aldrig bli för mycket förälskad i bilarna, för då får man ju inte testa på något nytt. Lycka till med dina bil köp. Mvh Mikael

#1
Patrick
2007-05-14 01:22

Die wagen bidst totalische-knust.
Glad att ingen kom till större skada, men trist med en sån fin bil. Törs jag åka vidare med mina dubbfria vinterdäck på 81:an?

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.