Bild
Nästa artikel

Oj då, jag köpte visst en Alfa GTV6

Øyvind Lund * Alfa Romeo GTV6 1983

Vad skulle Øyvinds fru säga när han kom hem med en Alfa i stället för ett nytt badrum?

Så har det hänt - igen! Skulle bara åka och köpa nya sulor till firmabilen och kom hem med en Alfa gtv6 2,5… »Turbodödaren«, som det stod i annonserna.
Vi tar det från början. Så fort ordet sportbil kommit ur min mun har hustrun reptilsnabbt svarat: Badrum! Ni vet hur det funkar, man glider lite på svaret och så byter vi samtalsämne. Skönt. Mursleven och kakelsnörena får vila ett tag till.
Har dock inte kunnat släppa sportbilen i tanken. Budgeten har varit begränsad: 50 lakan. Max, helst lite mindre. Porsche 911 var alltså bara att glömma. Suck.
Men Alfa gtv finns ju och har alltid varit en favorit, tillsammans med bmw 2002 Tii och Matra Simca. Den med tre säten i bredd ni vet. Helknasig.
Tiden gick och inget dök upp, ett par Matror och några Tii-bilar i delar men det sa aldrig klick. Var ett tag inne på Saab 99 turbo, ingen bil hittades. Inte heller någon Ford Capri eller Opel gt. Tack och lov. Desperationen spred sig så långt som till en champisfärgad Citroën cx i original.

Tiden gick, hustrun sa badrum i nästan varje mening och jag sa hm. En dag klev jag in i däckhandlare Menchinis kontor. På hans vägg satt två bilder. En på däckhandlare Menchini i sin gula Bertone på någon racerbana och en på en röd gtv. Jag pekade på den senare och sa som det var: egentligen är det ju en gtv jag vill ha.
Tror ni inte karl'n hade en till salu! En gtv6 från 1983, inköpt för ett år sedan, men den hade liksom bara blivit stående. Samtidigt som vi klev in i Menchinis lada och i mörkret såg konturerna av en gtv6 i original, öppnade sig himlen i en åsk- och hagelskur som till och med överröstade gtv6:ans rosslande, hastigt ryckt ur sin vinterdvala.
Bertonecoupén som stod bakom backades ut och min V70 D5 kördes in och fick låna ut ström. Varvräknaren hoppade igång och när haglandet mot plåttaket så småningom gett sig hördes Alfasexans alldeles fantastiskt vackra, lite ojämna, tomgångssång.


Kärlek uppstod. Liksom ett par problem. För det första ville inte kopplingen vara med, bilen hade ju stått både länge och väl, och vi fick alltså inte i någon växel. Det problemet var löst till följande dag.
För det andra hade jag nu fingrarna i syltburken, det är ju en sak att fundera på att bedra sin fru med en italienska, röd till på köpet, en helt annan att faktiskt göra det. Men hallå! Jag fyller ju år snart, jämnt till på köpet. Om jag tar hem den på dagen med släkten hemma kan hon ju inte säga något - eller?
Grannen - som inte förstått att det är bilar och inte utemöbler man förvarar i garage - var villig att låna ut garaget, som för övrigt står närmare mitt hus än hans, över sommaren.
Kan det verkligen vara så här lätt? Nånting riktigt allvarligt måste ju ändå vara fel. Besiktningen kommer i alla fall inte att bli en barnlek, undrar bara hur många tvåor en bil kan få. Fast å andra sidan kändes allt rätt, inte ens bromsarna spökade efter lite bromsande.
Inte tillstymmelse till att det drog åt varken ena eller andra hållet. Då åker den väl på avgasreningen i alla fall.
Vårt registreringsnummer blinkade ovanför porten och vi tog sats, sanningens stund var inne. Helt plötsligt var vi, kära Alfan och jag, omringade av inte mindre än fem eller var de möjligen sex blåklädda boys som oblygt synade damen under kjolarna.
Resten av verksamheten avstannade. Wow, inte ofta man ser en sån längre! Original! Osvetsad! Med sexan! Lovorden haglade och oron förbyttes i viss optimism.

Efter några minuter föll de flesta ifrån lätt urskuldande att det stod lite annat och väntade.
Jag äntrade högersätet och vi konstaterade, besiktningsmannen och jag, att tutan i alla fall alltid fungerar på en italiensk bil. Så även bromsarna, dessutom med stjärna i kanten för dagens jämnaste bromsverkan, snyggt. Avgasprovet gick av bara farten och plötslig stod jag där med ett alldeles blankt besiktningsprotokoll i näven!
Jag orkade givetvis inte vänta med att visa upp nytillskottet i familjen för min bättre hälft. Carl, vår tolvåring, hade vetat en tid men tigit som en vägg. Så när lagom mycket folk befann sig i hustruns närhet passade vi på att köra fram den röda gtv:n. Hon föll väl inte pladask precis, de flesta hustrur gillar väl inte riktigt konkurrensen. Flera i omgivningen föll däremot som furor. Företrädelsevis äkta män till bättre hälfter.
Vad göra en solig söndag i maj? Klippa gräset? Sjösätta båten? Icke! Gokartbanan i Kristinehamn har öppnat, dags för årets första heat. Och dit tar man sig bäst i en gammal Alfa, gärna via genvägen (en väldigt lång sådan) förbi Mellbyn och Ã-lmskog, som har några fina kurvkombinationer med fri sikt. Växellådan kräver lite tillvänjning. I motsats till styrningen krävs ett varsamt handlag och med en inte helt precis smekning går växlarna i. Inget skrap ens på tvåan.
Hur heaten gick ?
En av oss förbättrade sig med drygt sex sekunder. För den andre var det resan som var målet.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.