Bild
Nästa artikelSprängd deg
Publicerad 14 augusti 2008
ØYVIND LUND * Jeep Commance 4,0 1988
Djupa kratrar i plånboken när Øyvind Lund ska betala sopparäkningarna för sin fotobil.
Mitt på en äng inte långt hemifrån fylls det upp med försvarliga mängder sprängsten. Kruxet är bara att de spärrat av området med stenbumlingar som inte ens en stridsvagn forcerar. Men en Jeep Comanche 4,0 av årsmodell 1988 är inte så bred och snart hittar vi en glipa bred nog.
Eftersom pickisen dessutom är höjd tre tum och rullar på 31 tum höga mud and snow-däck (håll er till leran skulle jag säga som provat både och…) är det lerfyllda diket ingen match. I med lågväxeln och sakta, sakta kryper vi igenom. (Ja, jag har bett om ursäkt för intrånget!) Inte sportigt alls men väldigt kul, precis som hela bilen.
En enda cd-skiva snurrar i cd-spelaren. Dolly Partons Greatest Hits passar den oxblodsrutiga klädseln som fortfarande är i samma skick som Dolly. Klädseln dock aldrig renoverad.
Egentligen var Dolly-skivan lika otänkbar som en jänkebil för min del, men man måste prova och våga omvärdera. Jeepen har varit ett riktigt roligt vinterskott. Knapp 16 000 mil på mätaren och ingen rost att tala om.
Två fel finns: Fönsterhissen i vänsterdörren glappar och belysningen i växelväljareglaget har slocknat. För en tid sedan hade jag en Nissan Terrano av betydligt yngre datum som tyvärr redan dött rostdöden innan jag ens köpt den. Motor och växellåda var det däremot inga fel på.
I jämförelse är Jeepen en betydligt charmigare skapelse. Inte lika silkeslen mekaniskt men betydligt mer levande.
Med 180 ganska högljudda hästar i den raka sexan under huven blir accelerationen anständig även om kärran väger en del. Anständig är dock inte bränsleförbrukningen. Bränslemätaren är lika stor som hastighetsmätaren, placerad där man antingen väntar sig en varvräknare eller möjligen en klocka.
Hastighetsmätaren behöver man inte öda många blickar, terrängdäcken bullrar märkbart redan i stadstrafik, men glöm bara inte att kolla soppamätaren, för den rör sig med förfärande hastighet.
På mindre orter har högerregeln tendens att underordnas av raktfram-regeln. Så icke när man framför en höjd Jeep Pickup med ansats att följa trafikreglerna.
En annan fin detalj som ägare av en patinerad kärra med grövre plåt och högre markfrigång än de flesta andra är att man åter törs parkera nära snabbköpsentrén. Eventuella dörruppslag träffar i underkant av tröskellådan - som är grov. Nackdelen är var man gör av matkassarna. Flaket kanske?
Som familjebil har den en del poänger, inget gnäll från baksätet och gott om plats för bagage även om det blir aningen väderutsatt.
Tyvärr har vintern varit skral, annars hade ett plogblad (finns som tillbehör!) varit på plats. Jag hade kunnat extraknäcka i snösvängen. Fast nu är det ju dags för vårsådd … Entreprenader sökes! Annars funkar min Jeep utmärkt som fotobil.
Eftersom pickisen dessutom är höjd tre tum och rullar på 31 tum höga mud and snow-däck (håll er till leran skulle jag säga som provat både och…) är det lerfyllda diket ingen match. I med lågväxeln och sakta, sakta kryper vi igenom. (Ja, jag har bett om ursäkt för intrånget!) Inte sportigt alls men väldigt kul, precis som hela bilen.
En enda cd-skiva snurrar i cd-spelaren. Dolly Partons Greatest Hits passar den oxblodsrutiga klädseln som fortfarande är i samma skick som Dolly. Klädseln dock aldrig renoverad.
Egentligen var Dolly-skivan lika otänkbar som en jänkebil för min del, men man måste prova och våga omvärdera. Jeepen har varit ett riktigt roligt vinterskott. Knapp 16 000 mil på mätaren och ingen rost att tala om.
Två fel finns: Fönsterhissen i vänsterdörren glappar och belysningen i växelväljareglaget har slocknat. För en tid sedan hade jag en Nissan Terrano av betydligt yngre datum som tyvärr redan dött rostdöden innan jag ens köpt den. Motor och växellåda var det däremot inga fel på.
I jämförelse är Jeepen en betydligt charmigare skapelse. Inte lika silkeslen mekaniskt men betydligt mer levande.
Med 180 ganska högljudda hästar i den raka sexan under huven blir accelerationen anständig även om kärran väger en del. Anständig är dock inte bränsleförbrukningen. Bränslemätaren är lika stor som hastighetsmätaren, placerad där man antingen väntar sig en varvräknare eller möjligen en klocka.
Hastighetsmätaren behöver man inte öda många blickar, terrängdäcken bullrar märkbart redan i stadstrafik, men glöm bara inte att kolla soppamätaren, för den rör sig med förfärande hastighet.
På mindre orter har högerregeln tendens att underordnas av raktfram-regeln. Så icke när man framför en höjd Jeep Pickup med ansats att följa trafikreglerna.
En annan fin detalj som ägare av en patinerad kärra med grövre plåt och högre markfrigång än de flesta andra är att man åter törs parkera nära snabbköpsentrén. Eventuella dörruppslag träffar i underkant av tröskellådan - som är grov. Nackdelen är var man gör av matkassarna. Flaket kanske?
Som familjebil har den en del poänger, inget gnäll från baksätet och gott om plats för bagage även om det blir aningen väderutsatt.
Tyvärr har vintern varit skral, annars hade ett plogblad (finns som tillbehör!) varit på plats. Jag hade kunnat extraknäcka i snösvängen. Fast nu är det ju dags för vårsådd … Entreprenader sökes! Annars funkar min Jeep utmärkt som fotobil.
