Bild
Nästa artikel

Stjärngossar är vi allihopa

Mercedes 250 S

Det är svårt att saga vad som förvånar mest. Att Carl Legelius har sålt sin kära Mercedes 250S 1966 eller att det var Jonas Jarlmark som köpte den. Vi ställer gossarna mot väggen.

jonas jarlmark, testledare


 


Hur gick det här till?


 


- Svårt att svara på. Man kommer till jobbet en dag och så plötsligt har man köpt en bil till. Väldigt förbryllande. Nog en kombination av 250S, ljusblå, 8300 mil och original.


Impulsköp? Noggrant överlagt?


 


- Antagligen det mest impulsiva bilköp jag någonsin gjort. Ibland känns allt bara rätt och det vore dumt att mjäka ur och ångra sig. Hittar man en näst intill perfekt bil som ska säljas till ikea-pris så kan man inte låta bli. Jag hotade till och med att jag behövde en robust bil att köra murbruk och kakel i, inte ens det fick honom att backa som säljare.


- Han var desperat.


Beskriv utan omskrivningar din frus reaktion.


 


-Bilparken består just nu av tre Porsche 911, alla mer eller mindre i delar, en Porsche 944 som inte kommit överens med besiktningen på ganska länge samt en Skoda Fabia som en fru vrängt huven över taket i motorvägsfart på. Inalles fem bilar varav den enda som faktiskt rullar inte gillas av bilprovningen. Så den frueliga reaktionen var:


»Jaha, en bil till. Går den att köra med? Bra, då kan jag ta den till ridningen i kväll.«


Varför dras en racerkille som du till en gammal Merca?


 


- Har du sett bilen? Hur kan en normalt funtad människa motstå en sån bil? Komforten och kvaliteten och den rakryggade ärligheten är precis så som man förväntar sig i en Mercedes. Speciellt av den modell som gav Mercedes den överlägsenhet som de i dag gör sitt yttersta för att bli av med.



Vilka saker har du redan irriterat dig på?


 


- Inget jag kan komma på. En ljusblå S-klass är omöjlig att vara irriterad på.


Jag är nog fortfarande i det förälskade stadiet då man kan köra i timmar på höstvägar och svävande smeka fram bilen längs vägen, känna hur den lätta ratten dansar i händerna, lyssna på det spröda, metalliska klickandet av blinkersreläet.


- Eller fascineras av att bakluckan faller igen med ett perfekt avvägt tjoff, precis lagom för att gå i lås. Dörrarna - ojusterade - går fortfarande igen med en nöjd suck och nästan utan att man tar i. Fantastiskt.


Kan Carl sälja fler bilar till dig?


 


- Släpar han fram fram en riktigt fin 911 från 60-talet med 3000 mil och allt i original för en spottstyver så kan han definitivt sälja fler bilar till mig. Jag är öppen för fler impulser. *


 


carl legelius, redaktionssekreterare


 


Hur kunde du?


 


- Ja, vad var det som hände? Jag tror att jag drabbades av avställningsångest. När det var dags att förbereda bilen för vinterförvaring upptäckte jag att jag inte lyckats åtgärda några av de saker jag föresatt mig att fixa under sommaren. Inte de små lackskadorna, inte rosten i hjulhuset bak - ingenting!


- Fatalistiskt bestämde jag mig för att sätta ut en nätannons och »kolla intresset«. Spekulanterna fick fyra dagar på sig - till helgen skulle jag köra upp bilen till vinterförvaringsladan i Dalarna. Om ingen slog till hade jag i alla fall försökt.


- Det var en hel del som ringde men efter två dagar stod den fortfarande kvar i garaget och jag var inte ledsen för det. På den tredje dagen fick Jonas Jarlmark höra att bilen var till salu, sparkade lite på däcken och slog till. Knalltorsk!


Vad var det som fick dig att köpa bilen för tre år sedan?


 


- Gamla Mercedesbilar har alltid fascinerat. Denna 250 S var en av de första bilar jag skrev om i Automobil när jag jobbade här förra gången. I nummer 2/96 gick den en match mot en Triumph 2,5 pi -69 och jag måste ha sagt något i stil med »om du någon gång ska sälja den så…« för sju år senare fick jag möjlighet att förvärva den. Då hade den gått 8043 mil och bara haft två ägare. Det jag föll för främst var skicket, gamla w108:or brukar ju vara ganska muggiga.


Vilka illusioner hade du med den här bilen då?


 


- Vi hade just fått barn och dåvarande entusiastbilen, en Vanden Plas Princess 1100, blev för liten. Med denna rymliga Mercedes skulle hela familjen åka på roliga utflykter i 1960-talsstil, med solluckan vidöppen och en diger lunchkorg i det stora bagageutrymmet. Och visst blev det en och annan minnesvärd resa men inte alls så ofta som vi hoppats.


Vad var det första du irriterade dig på?


 


- Ingenting, vem kan bli irriterad på en medelålders bil som går som en ny? Men det första jag gjorde var att sätta in rullbälten både fram och bak. Och de stenhårda Fuldadäcken från 1982 byttes ut mot fräscha, moderna Michelinsvålar. Det gjorde en enorm skillnad.


Har du berättat allt om bilen för Jonas?


 


- En bil måste man lära känna gradvis, jag vill inte lägga mig i den processen för mycket.


Vad ska du köpa för stålarna?


 


- Nej, nu får det vara bra med gamla bilar. Aktiemarknaden verkar betydligt intressantare och avgjort stabilare. INTE!

Mercedes 250S Automatic 1966

Teknik Rak sexa, 2496 cm3, 130 hk DIN. Bakhjulsdrift, 4-stegs automat, skivbromsar runt om. Pendelaxel bak.

Formkurva enligt Mercedes Toppfart 175 km/h, 0-100 km/h på 12,5 s.

Planer Carl: Jag hade planer på att laga den lilla rost som finns men bevara så mycket av originallacken som möjligt. Jonas: Är inne på samma spår. Känner dock till en BMW M6-motor som skulle passa fint…

I garaget Carl: Buick Park Avenue -91, Peugeot 406 2,0 Break -00. Dessutom inte mindre än två engelska vagnar på ingång. Jonas: Ett knippe Porsche 911, en Porsche 944 samt en Skoda Fabia.

Kommentarer

#1
kent
2006-07-08 11:12

Du har så rätt i att Mercedes verkar göra allt för att sänka kvaliten som var ledordet tidigare,verkar vara bortblåst,nu när dom rostar och har stora eletronikproblem.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.