Bild
Nästa artikel

Mini Roadster Cooper S utmanar Mazda Miata

Direktprovkörning!

Tvåsitsig, manuell sufflett, tuffa linjer och bra drag – den kombinationen kan man väl aldrig få för mycket av?

Det pusslas vidare i stora Minibygglådan och senast ut är Mini Roadster, en rent tvåsitsig och tygtaksförsedd godsak som säkert kan störa en viss Mazda Miatas herrepåtäppan-tradition i överkomliga körglädjeklassen, både i konfiguration och förnöjelsespridning.

Jag vet, för jag har just slamrat in på hotellrummet med det som återstår av den forna frisyren stående rakt upp och ryggraden alldeles full av minnesvärda slalomsvängar på slätaste asfalt.

En rakt igenom kul bil, Roadster, jag kan tänka mig den som perfekt andrabil för den med pengar och fortfarande behov av två kärror i stallet, eller varför inte som ensambil för två som kanske är lite äldre, med utflugna barn och som fortfarande håller ihop. Och sams.

Roadster är ungefär vad som blir kvar när den märkliga coupéversionen blir av med sitt fula tak och får en snygg tygsufflett i stället. Denna tygbit erbjuds endast i svart och manövreras kongenialt nog för hand. En skönt anslagen ton, tycker jag. Takets främre del är hård för att fungera som "lock" när mössan är nedfälld och oskyddad ligger alldeles framför den stora bagagerumsluckan. Med taket uppfällt är den inre takhöjden förbluffande och isoleringen klart godkänd, också i alldeles för hög fart.

Men man far förstås helst med taket nere, i alla fall på de portugisiska vägar jag befann mig. Där kunde jag till exempel se de höghushöga bränningarna från Havet slå in mot Ericeira där ute på udden i väster och jag kunde njuta av motsolen strax utanför det vackra världsarvet Sintra, som ju inte bara var en Opelmodell minsann. Portugisiska vägar har något över sig som man saknar i Sverige i januari.


Mini Roadster erbjuds med samma motorer som vi känner sedan tidigare: en diesel på 143 kusar, en oladdad 1,6-bensinare med 122, en Cooper S med 184 pållar och twinport-turbo, samt den 211 hk starka Worksversionen. Jag valde Cooper S, dels för att den antagligen blir "volymbil" hos oss, dels för att det var den som stod till buds. Alla dussintals att välja bland var dessutom silverfärgade och så var den saken biff.

Chassit är en smula omstökat. Dels är fjädringen 20 millimeter lägre än i den fyrsitsiga cabrioletmodellen, dels finns det diverse förstyvningar, både under det 240 dm3 stora bagageutrymmet och i frampartiet. De senare är tillkomna för att ge bättre fotgängarskydd vid eventuell påstötning av en sådan, dels för att ge förstyvning och på köpet mer tyngd fram. Detta kommer faktiskt drivningen till godo; Roadster har utmärkt däckbett, också utan den elektroniska diffbroms som erbjuds. Det kan ju sägas på en gång, Mini med näst starkaste motorn är en riktig ärta att köra. Rapp i responsen, räntebärande på insatt körkapital och med skönt durr ur den dubbelpipiga hagelbössan i bakpartiets mitt. Karossvridningar av cabrioletnatur håller sig på låg nivå.

Att vindrutan lutar 13 grader mer än i Mini cabriolet syns mest vid direkt jämförelse, men den märks desto mer vid inklivning och på plats bakom ratten. Ramen är betydligt närmare i Roadster, annars är inredningen sig lik och imponerande välgjord.

Strikt tvåsitsig lyder receptet. Bakom de sköna stolarna finns diverse småfack, en hylla för halvlästa pocketböcker samt en genomlastningslucka på ca tre gånger två decimeter. Bagage kan man ha med sig, oväntat rikligt.

Mellan de kromade och i framkant polstrade störtbågarna finns ett vikbart vindskydd att köpa till. Jag kan inte bedöma om det fungerar, Atlantstormarna ven runt skallen alldeles oavsett. När jag färdades över 80 km/h hissades den bakre spoilern upp. I maxfart ska den ge 40 kg ökat marktryck, vilket jag inte kunde verifiera. I 60 km/h fälls den ned igen och det såg jag knappt heller.

Sexväxlad låda med kullagerkänsla är standard, eller som extra en sexväxlad automat som kan förses med vippor vid ratten för den som betalar ännu lite till. Sportläget via knapp vid växelspaken är också extra. Då raskar den redan kvicka styrningen till sig och gassvaret kommer ännu snabbare. Dessutom gurglar sig avgasröret vid uppsläpp av gaspedalen, tröttande i åtminstone mina öron men givetvis fränt för en yngre publik.

Fjädringen är en smula hårdare i Roadster, kränghämmarna lite grövre. Det känns, bilen stöter ganska duktigt men blir aldrig rent obekväm. Gången, även under press, är påtagligt platt. Ibland rycker bakvagnen till en aning opåkallat vid gupp och tvärslåar i kurvorna, men man har alltid körningen under kontroll, Mini är skönt belönande i händerna.

I min bok är i alla fall valet givet. Mini Roadster är svaret på en fråga man gärna ställer sig när våren äntligen kommer, medan man året om måste ställa sig en smula frågande inför coupémodellen.

 

Raska fakta:

Mini Roadster Cooper SD (diesel): 143 hk, 305 Nm, 0-100 km/h 8,1 s, toppfart 212 km/h, 4,5 l/100 km. Pris från 255 400 kronor.

Mini Roadster Cooper: 122 hk, 160 Nm, 0-100 km/h 9,2 s, toppfart 199 km/h, 5,7 l/100 km. Pris från 206 900 kronor.

Mini Roadster Cooper S: 184 hk, 240 (260 overboost) Nm, 0-100 km/h 7,0 s, 6,0 l/100 km. Pris från 243 900 kronor.

Mini Roadster Works: 211 hk, 260 Nm (280 overboost), 0-100 km/h 6,5 s., 7,3 l/100 km. Pris från 319 000 kronor.

Taggar: Hem, Nyheter

Kommentarer

#1
Bashir
2013-11-18 10:16

Your banner wigdet for election takes so much place I can't see the rest of your post, besides the two pictures.You seem to love those car, but I have difficulties to understand if it is sincere or ironic. I read the quote of Regan "I believe the best social program is a job". That is a good one, well thought, obviously, but I wonder what this man really did for employment in your country. All those are juste words : what have been the result ? Was there more jobs or less during his presidency ? And if there were more : was it really by his political actions, or wasn't related to an favorable economic context ?I don't trust politics when they speak : they would tell anything just for being elected, or reelected, because they love the salary, the upstanding going with the political fonction, and they have absolutly no interest in the people they clame to work for. Politics is what we call in French a "miroir aux alouette", and I'm not a bird.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.