Grattis bilen 150 år!

Varifrån kom det där klistermärket? Det satt på en möbel i min fars garage och löd någonting i stil med »bilen 100 år«. För mig var det ett mysterium, eftersom bilen inte alls var så gammal.

I Bra Böckers lexikon stod det, hade jag läst, att Karl Benz byggde och tog patent på den första bilen år 1886. Hundraårsjubileet skulle inte äga rum förrän flera år senare och det var ju en evinnerligt lång tid för en sjuåring. Så varifrån kom klistermärket?

Så som sjuåringar gör drog jag mina egna slutsatser, allt från att det bara var någon som gjort fel till att det egentligen hörde hemma i framtiden och bara råkat ramla igenom till vår tid av misstag.

Samtidigt fick det mig att längta efter den stora dagen, den då bilen skulle fylla 100. Födelsedagar var någonting magiskt på den tiden och vad kunde väl vara laddat med mer magi än en sådan stor händelse. För mitt inre såg jag fest, firande och fyrverkerier, ett världsomspännande kalas för att hylla denna den mest makalösa händelsen i historien.

Åren gick och möbeln, möjligen en bokhylla, försvann både från garaget och mitt medvetande och när jubileet slutligen infann sig var jag på väg att bli tonåring. Då hade födelsedagsmystiken mist det mesta av sin glans. Magi, det var snarare förknippat med förmågan att kunna få kontakt med tjejerna i klassen. Hundraårsjubileet passerade obemärkt förbi utan tårta.

I år fyller bilen 125 och under det senaste kvartsseklet har mycket hänt. Järnridån har fallit, Fermats gåta lösts och internet revolutionerat våra liv. Millennieskiftet passerade utan att världens alla datasystem brann upp och på krogen råder rökförbud. I Kina brinner man för kapitalismen, i bankvärlden fick Lehman Brothers blåslampan i baken och vid nordpolen är det så varmt att isbjörnarna snart får simma därifrån. Världen är sig verkligen inte lik.

Vi kan drömma oss tillbaka till den tid då Saab och Volvo var den svenska industrins kronjuveler, bilar från Japan betraktades som skämtartiklar och Skoda var ett svansmotordrivet kuriosum som klotade i Christer Glennings tv-händer.

Så klart att man börjar fundera: hur kommer världen att se ut när bilen firar sitt 150-årsjubileum?

Skottåret 2036 inleds som vanligt med bilsalongen i Detroit i januari, där den med hjälp av genterapi evigt unge presidenten Arnold Schwarzenegger som vanligt hälsar välkommen.

– If you dååånt buy ziss car, you will be terminated!

Det här är hemmaplan för den inhemska bilindustrin och som vanligt dominerar The Big Three, alltså Toyota, Honda och Nissan. I montrarna glittrar pr-budskapens holografiska skärmar blankare än produkterna själva: ännu snabbare uppladdning, ännu längre räckvidd, ännu billigare batteribyten. Utanför mässans portar råder däremot kalabalik, där aktivister demonstrerar mot elbolagens miljöförstöring.

I debattprogrammen haglar skämten nostalgiskt om förbränningsmotorn, som om den skulle kunna gå en ny vår till mötes. Men är det verkligen någon som minns hur det var, när det skulle slabbas med brandfarliga vätskor så fort bilen behövde laddas upp, eller »tankas« som det hette då? 

I mars är det dags för Genèvesalongen, där den tack vare stamceller evigt unge eu-presidenten Ferdinand Piëch klipper bandet. Sedan Europa köptes upp av Volkswagenkoncernen är det bara deras produkter som tillåts.

– Det är bäst så för alla, säger Piëch i ett meddelande till den vw-kontrollerade pressen. Utanför mässan demonstrerar Reclaim The Streets-grupper som kräver återinförandet av förarstyrda fordon, men presidentens säkerhetstyrkor städar snabbt bort alla oroligheter.

I kina drabbas Shanghaisalongen knappast av några oroligheter. Den till perfektion genetiskt framklonade befolkningen marscherar lydigt genom alla mässhallar och låter sig villigt imponeras av utställningarna. Partiets generalsekreterare, klon nummer 2 566 432 919, håller öppningsanförandet och påpekar vikten av att undvika att någon av statens värdefulla kloner ger sig ut på vägarna.

– Vägnätet är fullt av risker och för att undvika att någon kommer till skada bör vi förbjuda att våra klonmedborgare ger sig ut i våra ärofulla mobila enheter.

Det har redan skett i Japan. På örikets gator och torg rör sig bara robotar, mänskligheten har förpassats till förlamande passivitet i hemmen. Tokyos bilmässa öppnar traditionsenligt i oktober och den på alldeles egna meriter evigt unge president Asimo 7.0 håller invigningsanförandet.

– 11000100101, lyder uppmaningen till den församlade robotpubliken och bara de förstår den verkliga innebörden av budskapet: hur mycket lyckligare robotar de kommer att bli med de senaste uppgraderingarna – exakt 18 procent skulle det visa sig.

Någonstans där på mässan är det ändå en liten robot som frågar sig vad kommer att hända när transportmodulen fyller 175. Svaret står skrivet i stjärnorna, synd bara att de inte syns längre sedan himlen gav upp hoppet om mänskligheten.