Bild
Nästa artikel

När soppan tog slut...

del 8: Traktorfantomen - vinnarskallen!
Att vara barn på fyrtiotalet innebar att man lekte kurragömma, letade efter sniglar och pallade äpplen från grannens mark. Man gjorde upp eld trots att föräldrarna förbjudit och rännstensungarna ramlade ned från murar trots att man inte ville. Det gjorde ont. Och så var man alltid smutsig, både i kläder och om fötter. Världen var stor och barnen var små. 

Bengt Ronnie Peterson föddes den 14 februari 1944 vid Hjälmarens strand i Ã-rebro. Familjen bodde då på Kungsgatan 45 innan man flyttade till den legendariska adressen på Hjälmarvägen 18. Han hade nog bensin i venerna redan från födseln och här växte han upp. Redan som treåring lekte han med bilar med sin två år yngre bror Tommy (se bild). Från början var det väl mest fantasin som skenade iväg.
Tidigt handlade det om cykelspeedway och lådbilar av varierande slag. "Det gick rätt fort med allt vi körde", minns Ronnies bror Tommy Peterson, "brorsan var ju två år äldre så han hade ett litet försprång. Det var svårt för mig att hänga med i svängarna". Ronnie ville alltid vinna! "Och det var ju han som hade den största vinnarskallen", medger Tommy motvilligt, "för övrigt hade han det största intresset vilket innebar att han fick mest tid bakom ratten". 

En historia utspelades på Adolfsbergs Motorstadion i Ã-rebro cirka 1950. Det var jubel, det var fest och publiken hade kommit för att se spektakulär speedway som var enormt populärt på den här tiden. Det var även midgets, små, lätta racerbilar med vilka man oftast tävlade på travbanor så som Solvalla, Jägerso etc.
Den här kvällen hade man ett extra inslag under pausen när korvätande åskådare skulle få något lite extra i underhållning. Pappa Bengt Peterson var en framgångsrik midgetförare i slutet av fyrtiotalet och under femtiotalet. Han vann en rad meriterande segrar med egen konstruktion, snillrikt sammansatt av hopplockade delar kombinerat med etablerad teknik.
Den här kvällen skulle Bengt köra några uppvisningsvarv med sin midget under pausen mellan speedwayheaten. Även sonen Ronnie, knappt skolmogen, skulle få köra ett varv med den hemmasnickrade "manicken" som i petersonfamiljen kort och gott kallades för "traktorn". Men i folkmun viskades om en livsfarlig tingest som hade byggts med en femtiokubiks motor vilken drev några simpla hjul. Framhjulen var tagna från en skottkärra medan bakhjulen var av aningen grövre kaliber, en dödlig kombination.


Journalisten Sveneric Eriksson var barndomsvän med Ronnie och minns kvällen när Ronnie Peterson debuterade som förare inför publik: "Han var ju envis som synden redan då", minns Sveneric, "trulig på närkingskt vis i landets snålbälte. Ronnie körde traktorn men gav inte upp efter ett varv trots att han blev avflaggad. När han passerade för andra gången hade funktionärerna förberett sig för att hejda den galne ynglingen på ett burdust vis. Men Ronnie insåg läget och svängde lugnt åt sidan och körde runt hindret för ytterligare ett varv".

På tredje varvet tog soppan slut och Ronnie klev besviket av sin klenod. Det var inledningen på en lång, lång karriär. Fast det visste han inte ens om själv vid det här laget.

- Kenneth Olausson

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.