Bild
Nästa artikelPå äventyr
Publicerad 17 april 2008
del 9: Storverk & tandvärk
Inför den långa resan till Vila Real i norra Portugal 1967, hade Ronnie Peterson lyckats få lokala BP i Karlskoga som bensinsponsor. Men det gällde att ta vara på dropparna, så Ronnie bestämde sig för att montera en extratank på sin Dodge.
Han monterade slangar och svetsade rör för att kunna ta med sig så mycket som möjligt. Men det resulterade i att hans pickup blev övertung, vilket i sin tur medförde att Ronnie råkade ut för en del missöden längs vägen.
Inte mindre än sju punkteringar blev det på väg till Formel 3-tävlingen. För att kunna byta hjul måste allt lastas av Dodgen, racerbil, reservdelar, bagage, för att kunna laga skadan. Det tog timmar, varje gång!
Motgångarna började redan i Skåne, så det blev till att jaga både däck och fälg för att skaffa reservdelar. Redan efter färjan på väg in i Tyskland anade man en dessutom en otäck bensinlukt. "Då kunde vi slå fast att bensinen läckte ut på vägen i stället för att flöda in i motorn," konstaterade Bosse Hallqvist, ungomsvän till Ronnie och var med på den långa resan, "det blev till att slanta för soppan och då hade vi inte pengar över till mat." Som tur var hade Ronnies pappa skickat med ordentligt med hembakat bröd. "Vi fick leva på Bagar-Bengts kanelbullar under resan eftersom kassan var skral," minns Bosse, "det blev lite segt efter några dagar, men mätta blev vi."
Väl i Spanien möttes den svenska kortegen, som bestod av fem ekipage, mest av dåliga grusvägar, vilket tärde hårt på fordonen. Det blev fler punkteringar men till slut nåddes målet Vila Real öster om Porto, lagom i tid inför fredagsträningen. Den svåra banan gick dels inne i stan, dels slingrade den sig upp bland bergen.
Ronnie var snart bland de snabbaste på den inledande träningen. Men han hade mer att ge, vilket visade sig bli ödesdigert. Bosse Hallqvist:
"Vi hittade ett ställe att meka i närheten av en tjejskola. Det kom snart nyfikna och flera av dem stirrade fnittrandes på mej. Eftersom jag hade viss likhet med skådespelaren mister Kuriakin i dåtidens populära teveserie "Mannen från Uncle", ville de ha min autograf. Men jag fattade ingenting och pekade på Ronnie som ju var förare. Flickorna envisades och förklaringen kom först lite senare. Vi skrattade hjärtligt åt dem som snopna försvann tillbaka till skolan."
På lördagen var Ronnie först tionde man, senare sexa, men gav sig förstås inte utan skulle förbättra sin startposition in i det sista. Han försvann då in i ett dammoln efter att ha sladdat av banan och sargat sin Brabham svårt. Ronnie törnade mot en trottoarkant strax före depåerna och förstörde vänster bakhjulsupphängning. Man kunde konstatera att Formel 3:an var obrukbar. Nu började den stora jakten på reservdelar.
Närvarande engelsmän som bland andra inkluderade förarna Frank Williams och Bernie Ecclestone, hade lämpliga delar men vägrade sälja något förrän efter loppet, oavsett pris. Inget att göra. Goda råd var dyra eftersom startpengarna bara utbetalades åt dem som körde några varv i söndagsloppet. Nöden har ingen lag. Det blev att ta till plåt, popnit, ståltråd och skitig olja för att laga bristfälligt inför tävlingsdagen. Besiktningen var redan tidigt på morgonen så det blev ingen nattsömn för någon i teamet. Men allt klaffade och Ronnie kom iväg bra i starten.
Det flöt på och svensken glömde snart bort bilens undermåliga tillstånd. Ronnie satsade friskt och körde med tätkänning under de första varven. Men snart nog kom verkligheten ikapp honom och han tvingades ge sig eftersom bilen inte höll. Startpengar som räckte till reservdelar blev det i alla fall.
- Kenneth Olausson
Han monterade slangar och svetsade rör för att kunna ta med sig så mycket som möjligt. Men det resulterade i att hans pickup blev övertung, vilket i sin tur medförde att Ronnie råkade ut för en del missöden längs vägen.
Inte mindre än sju punkteringar blev det på väg till Formel 3-tävlingen. För att kunna byta hjul måste allt lastas av Dodgen, racerbil, reservdelar, bagage, för att kunna laga skadan. Det tog timmar, varje gång!
Motgångarna började redan i Skåne, så det blev till att jaga både däck och fälg för att skaffa reservdelar. Redan efter färjan på väg in i Tyskland anade man en dessutom en otäck bensinlukt. "Då kunde vi slå fast att bensinen läckte ut på vägen i stället för att flöda in i motorn," konstaterade Bosse Hallqvist, ungomsvän till Ronnie och var med på den långa resan, "det blev till att slanta för soppan och då hade vi inte pengar över till mat." Som tur var hade Ronnies pappa skickat med ordentligt med hembakat bröd. "Vi fick leva på Bagar-Bengts kanelbullar under resan eftersom kassan var skral," minns Bosse, "det blev lite segt efter några dagar, men mätta blev vi."
Väl i Spanien möttes den svenska kortegen, som bestod av fem ekipage, mest av dåliga grusvägar, vilket tärde hårt på fordonen. Det blev fler punkteringar men till slut nåddes målet Vila Real öster om Porto, lagom i tid inför fredagsträningen. Den svåra banan gick dels inne i stan, dels slingrade den sig upp bland bergen.
Ronnie var snart bland de snabbaste på den inledande träningen. Men han hade mer att ge, vilket visade sig bli ödesdigert. Bosse Hallqvist:
"Vi hittade ett ställe att meka i närheten av en tjejskola. Det kom snart nyfikna och flera av dem stirrade fnittrandes på mej. Eftersom jag hade viss likhet med skådespelaren mister Kuriakin i dåtidens populära teveserie "Mannen från Uncle", ville de ha min autograf. Men jag fattade ingenting och pekade på Ronnie som ju var förare. Flickorna envisades och förklaringen kom först lite senare. Vi skrattade hjärtligt åt dem som snopna försvann tillbaka till skolan."
På lördagen var Ronnie först tionde man, senare sexa, men gav sig förstås inte utan skulle förbättra sin startposition in i det sista. Han försvann då in i ett dammoln efter att ha sladdat av banan och sargat sin Brabham svårt. Ronnie törnade mot en trottoarkant strax före depåerna och förstörde vänster bakhjulsupphängning. Man kunde konstatera att Formel 3:an var obrukbar. Nu började den stora jakten på reservdelar.
Närvarande engelsmän som bland andra inkluderade förarna Frank Williams och Bernie Ecclestone, hade lämpliga delar men vägrade sälja något förrän efter loppet, oavsett pris. Inget att göra. Goda råd var dyra eftersom startpengarna bara utbetalades åt dem som körde några varv i söndagsloppet. Nöden har ingen lag. Det blev att ta till plåt, popnit, ståltråd och skitig olja för att laga bristfälligt inför tävlingsdagen. Besiktningen var redan tidigt på morgonen så det blev ingen nattsömn för någon i teamet. Men allt klaffade och Ronnie kom iväg bra i starten.
Det flöt på och svensken glömde snart bort bilens undermåliga tillstånd. Ronnie satsade friskt och körde med tätkänning under de första varven. Men snart nog kom verkligheten ikapp honom och han tvingades ge sig eftersom bilen inte höll. Startpengar som räckte till reservdelar blev det i alla fall.
- Kenneth Olausson