Bild
Nästa artikelSemesterparadiset
Publicerad 12 mars 2008
del 7: Akterseglare
Ronnie är på dåligt humör när han kommer till hotellet i Guaruja för att hämta oss. "Du kan inte inte följa med i dag", säger han truligt, "det finns inte plats på Carlos båt." Graham Hill tittar på mej med förvånande blick och vänder sig en aning förvirrad mot Ronnie som bara säger: "Let's go. Hej då, Kenneth." Graham nickar och kostar på sig ett artigt "cheers, see you later", eftersom vi ändå delar rum på ett fashionabelt hotell i en av Brasiliens finaste badorter.
Historien har sin upptakt ett par dagar efter Argentinas Grand Prix i Buenos Aires. Brasilianaren Carlos Pace hade bjudit in Ronnie, Barbro och Graham Hill till Guaruja utanför staden Santos som ligger öster om megapolen Sao Paulo.
Det handlar om några dagars vila en halv värld bort i ett dubbelt så främmande land, mellan Formel 1-loppen. Ronnie frågar om jag vill hänga med, vilket jag inte funderar särskilt länge på. Han hyr bil och vi far i god fart mot havet, självklart med Ronnie bakom ratten medan vi andra biter på naglarna under hans ekvilibristiska framfart på vägen.
Det nyförlovade paret Peterson ska bo hemma hos Carlos och hans fästmö Elda medan det är meningen att Graham och jag härbärgerar på hotell. Närmare bestämt Casa Grande Hotel, vilket är traktens allra förnämsta. Nu uppstår emellertid ett problem eftersom vi inte har bokat något rum i förväg. Det finns alltså inget ledigt, men hotellägaren, en ung, viril karl med kastanjebruna ögon, upplåter villigt sitt dubbelrum eftersom "jag ändå aldrig sover i min egen säng."
Graham sneglar på mej och frågar frankt: "Do you snore?" "Nej, jag snarkar inte", ljuger jag för att få tak över huvudet. Men dagen därpå får jag alltså lägga mej ensam vid poolen för att sola. Efter en stund dyker hotellägaren upp och undrar var mina kompisar befinner sig. Jag förklarar situationen som han har svårt att begripa. "Pace har ju för f-n en stor kryssningsbåt med plats för en hel armé. Lämna sin kompis?
"Hämta en tröja", uppmanar han mej.
"Vi letar upp dem, du känner väl igen båten?"
Vinkar åt min kompis som förstår läget och styr upp längs yachten. Där sitter Ronnie och Barbro på akterdäck med var sitt glas bubbel i kristallglas. Jag ropar och Ronnie stirrar förvånat på mej och vinkar tveksamt tillbaka. Jag lägger på en bredsladd med skidorna och styr bort mot hamnen. - Hur fan hamnade du på vattenskidor?" Resten av minisemestern får jag följa med gänget utan invändningar.
- Kenneth Olausson
Historien har sin upptakt ett par dagar efter Argentinas Grand Prix i Buenos Aires. Brasilianaren Carlos Pace hade bjudit in Ronnie, Barbro och Graham Hill till Guaruja utanför staden Santos som ligger öster om megapolen Sao Paulo.
Det handlar om några dagars vila en halv värld bort i ett dubbelt så främmande land, mellan Formel 1-loppen. Ronnie frågar om jag vill hänga med, vilket jag inte funderar särskilt länge på. Han hyr bil och vi far i god fart mot havet, självklart med Ronnie bakom ratten medan vi andra biter på naglarna under hans ekvilibristiska framfart på vägen.
Det nyförlovade paret Peterson ska bo hemma hos Carlos och hans fästmö Elda medan det är meningen att Graham och jag härbärgerar på hotell. Närmare bestämt Casa Grande Hotel, vilket är traktens allra förnämsta. Nu uppstår emellertid ett problem eftersom vi inte har bokat något rum i förväg. Det finns alltså inget ledigt, men hotellägaren, en ung, viril karl med kastanjebruna ögon, upplåter villigt sitt dubbelrum eftersom "jag ändå aldrig sover i min egen säng."
Graham sneglar på mej och frågar frankt: "Do you snore?" "Nej, jag snarkar inte", ljuger jag för att få tak över huvudet. Men dagen därpå får jag alltså lägga mej ensam vid poolen för att sola. Efter en stund dyker hotellägaren upp och undrar var mina kompisar befinner sig. Jag förklarar situationen som han har svårt att begripa. "Pace har ju för f-n en stor kryssningsbåt med plats för en hel armé. Lämna sin kompis?
"Hämta en tröja", uppmanar han mej.
"Vi letar upp dem, du känner väl igen båten?"
Vinkar åt min kompis som förstår läget och styr upp längs yachten. Där sitter Ronnie och Barbro på akterdäck med var sitt glas bubbel i kristallglas. Jag ropar och Ronnie stirrar förvånat på mej och vinkar tveksamt tillbaka. Jag lägger på en bredsladd med skidorna och styr bort mot hamnen. - Hur fan hamnade du på vattenskidor?" Resten av minisemestern får jag följa med gänget utan invändningar.
- Kenneth Olausson