PROV: Alfa Romeo Crosswagon Q4

Alfa Romeo har man köpt - och drömt om - för att den är skön att köra och har ett sagolikt motorljud. Nu är tanken att man ska köra vid sidan av vägen med en bil försedd med dieselmotor med namnet Crosswagon.
Till och med den som vant sig vid 2000-talets alla märkeskollaboratörer har svårt att smälta kombinationen Alfa och den styltiga SUV-fysionomin. Men faktum är att designen sätter sig allt eftersom.

Crosswagon är 30 mm högre än Sportwagon och försedd med blanka hasplåtar i aluminium fram och bak och på trösklarna. Den extravagansen kunde Alfa antagligen inte låta bli. Och plåtarna gör sitt till, bilen känns betydligt smakligare jämfört med plastigare Volvo CrossCountry och Audi Allroad.
Den ansiktslyfta 156-formen med sin spetsigare nos gör att modellen fortfarande känns mycket modern trots att grundformen nu har många år på nacken. Hjulen och däcken (åretruntdäck) är väl anpassade till karossens högre frigång.

Tar klivet upp (!) och in i kupén och möts av den välbekanta och ytterst trivsamma interiören. Av utsidan att döma är det lätt att tro att bilen blivit större inuti, men så är inte fallet.
Alfan är ändå så befriande snyggt utformad att man inte tänker på trångboddheten. Dieselrovan på två liter fördelade på fyra cylindrar hoppar lågmält i gång utan att darra på manschetten. Den presterar på papperet inte särskilt imponerande 150 hk, men hör likväl till de trevligaste på marknaden med lättillgängligt vrid över ett för dieselmotorer relativt brett spann.
Sex växlar finns att tillgå via den långa käppen i mitten. Känslan är bra men stegen mellan de första tre växlarna är alltför stora och lådan är märkligt nog tätast mellan femman och sexan. Förhållandet hade hellre fått vara det motsatta för att utnyttja motorkraften bäst. Crosswagon är den första Alfa som inte uppmanar föraren att gasa på.
Vägegenskaperna kan långt ifrån kallas knivskarpa och det märks att den längre fjädringsvägen effektivt skalat bort 156:ans vassa beteende. Det betyder inte att bilen är tråkig att köra. Den rör sig smidigare än många andra sävliga kombibilar.

Det man förlorat i inspirerande köregenskaper vinner man också i komfort. Korta eller långa gupp, Crosswagon har en förnämlig stötdämpning som effektivt lindrar alla ojämnheter i vägbanan - eller om man så vill lite större stenar vid sidan om vägen.
Dieselns tysta och effektiva gång och fjädringskomforten gör bilen till en såväl ekonomisk som bekväm långtransportör. Allra helst ska resvägen också bestå av knagglig grusväg, där man kan sätta upp ett sällsynt högt tempo utan att bilen får några obehagliga kast.
Fyrhjulsdriftsystemet Q4 liknar det hos Audi med en torsendifferential mellan fram- och bakaxeln kombinerat med öppna diffar både fram och bak. Kraftfördelningen mellan fram och bakaxel är 58/42.
Alfas ingenjörer gör inte några halvmesyrer och systemet fungerar verkligen. Därför kan vi inte göra annat än att godta Crosswagon som en äkta Alfa som de var förr med utmärkta vägegenskaper. Fast denna gång på grusväg.