Bild
Nästa artikel

PROV: BMW X6

Mucho Macho

BMW:s nya SUV-kupé X6 har ett muskulöst och bredaxlat formspråk och motoriseringen är också påtagligt kraftfull; den svagaste motorn är på 235 hk!

Jag hade förutfattade meningar när jag for iväg för att provköra BMW X6. Jag hade sett den och »torrsimmat« i den på Genèvesalongen och tyckte att den var rätt ful - eller kanske snarare lite fånig - och att den verkade tämligen onödig: En suv med kupékaross, hur smart är det? Tänkte jag då.
Det är förstås fel att ha förutfattade meningar, kanske rent av tjänstefel - men detta är den nakna sanningen.

Fast å andra sidan är jag inte sämre karl än att jag kan ändra mig. Ganska snabbt dessutom. På typ tio sekunder.
Vi var på väg upp mot Caesars Head i South Carolina i usa, vägen började påminna om europeiska alpvägar och slog allt som oftast knut på sig själv och det var när jag började mata på ordentligt och drev X6 genom den första höger-vänsterkombinationen som jag insåg att det var dags för revidering av förutfattningen.

Fast - ja, okej då, i ärlighetens namn hade väl vissa tvivel börjat snurra i bakhuvudet redan tidigare.
Vi hade lämnat Greenville, grannstad till Spartanburg där X6 tillverkas, en knapp timme tidigare. Tuffat på i lugnt tempo längs lugna lantliga vägar genom ett först ganska trist men snart alltmer böljande landskap och vi hade förutom omgivningen även noterat en hel del positiva egenskaper hos bilen vi körde. Som till exempel en ovanligt snygg, välgjord och proper inredning även med BMW-mått mätt, stolar som var lika bekväma som de såg ut att vara, låg ljudnivå och även i övrigt bekväm åkkomfort (i alla fall med tanke på att vi rullade på 255 millimeter breda och 50-profilerade 19-tummare).
Jo, BMW X6 var helt klart en hyvens bil att åka i - och så kom vi då till »alpvägarna« där X6 visade framfötterna på ett sätt som imponerade. Eller kanske snarare »bakfötterna«, för det är bakhjulen som ser till att den styr så bra där fram.


Det är alltså när jag börjar gasa och en bil av denna storlek och tyngd borde börja kasa men inte gör det som jag blir imponerad på allvar och det beror på dpc, Dynamic Perfomance Control.
dpc innebär att motorns vridmoment inte bara fördelas på lämpligast sätt mellan fram- och bakhjul (BMW: s xDrive, kom på X5 hösten 2003) utan också till det bakhjul som drar mest nytta av detta.

När jag driver X6 genom en hård höger fördelas merparten av bakhjulens drivkraft till vänster bakhjul som därmed driver på hårdare och styr in bilen åt höger och då är den här dunderklumpen helt neutralstyrd där den enligt gängse naturlagar borde vara markant understyrd.
Enligt BMW är X6 först i världen med dpc som standardutrustning, men bland bilar i någorlunda överkomlig prisklass kör både Saab 9-3 Turbo X och Mitsubishi Lancer Evo X före i spåret med den här typen av vridmomentsfördelande bakaxeldifferential. Vilket ändå inte hindrar att jag blir mäkta imponerad av köregenskaperna hos denna 2,2-tons sac - det är BMW: s egen beteckning och uttyds Sports Activity Coupé.

Och jag blir inte mindre imponerad när jag några timmar senare rastar X6 runt Michelins testbana utanför Laurens fem mil sydöst om Greenville. Jag kör först med X6 35d, som har BMW: s fina raka sexcylindriga dubbelturbodiesel på 3 liter och 286 hk. Den sitter som handsken i X6; 0 - 100 på 6,9 sekunder och 236 km/h i toppfart är rätt »okay almost any day« som en jänkarkollega uttryckte saken - och just i dag på den här banan är den mer än så.
När jag byter till den starkaste X6-versionen, 50i med dubbelturboladdad 4,4-liters V8 på 407 hk, har jag förstås förväntningar om en ännu roligare bansmiskare - men blir besviken. Visst, den är snabbare - stormar iväg till hundra på 5,4 sekunder och stryper sig själv vid 250 km/h - men på banan är den inte roligare.

Medan X6 35d styr in perfekt och neutralt även i de tväraste böjarna är 50i inte lika spänstig. Den plogar påtagligt med framhjulen och även om den inte är lika understyrd som en X5 i motsvarande provokation så är det överraskande stor skillnad mellan X6 35d och 50i. Orsaken torde vara att 50i har nivåreglering och därmed luftfjädring bak, som sannolikt har lägre fjäderstyvhet än stålfjädrarna i 35d - vilket i så fall medför ökad understyrning.

Men X6 35d är inte bara bättre på banan, den är också ett betydligt vettigare val än 50i - om man nu kan tala om vettigt val i detta sammanhang.
BMW X6 finns redan att inhandla i Sverige och förutom de två modeller som avhandlas i denna artikel finns den även som 35i (3 l, 306 hk, 530 000 kr) och 30d (3 l, 235 hk, 523 000).

Den starkaste dieselversionen 35d är 129 000 kronor billigare än 50i (553 000 respektive 682 000 kronor) och den drar avsevärt mindre bränsle: Blandad körning 8,3 respektive 12,5 liter per 100 km enligt eu:s körcykel. V8-värstingen drar alltså drygt 50 procent mer än turbodieseln - och de här bränsledeklarationssiffrorna brukar som bekant ligga i underkant eller ännu lägre.
Fast även om X6 35d är snål i förhållande till sin storlek, tyngd och effekt kan den ändå knappast betecknas som »vettig«, i alla fall inte om man i den värderingen lägger förnuftiga aspekter som utrymmen och nyttighet relaterat till energiförbrukning.

Dock gäller ju samma reservation i princip alla suv:ar, för att inte tala om alla hästkraftsstinna sportvagnar. De senare rymmer ju oftast bara två personer och i bästa fall även deras bagage.
I X6 åker fyra vuxna bekvämt, även om takhöjden bak är väl snäv för dem som är längre än cirka 180 cm. Och trunken är överraskande stor, större än i många halvstora suv:ar och med uppfällt baksäte bara fem liter mindre än i Volvo v70 (med dito baksäte).

Snabb och bekväm är den också. En schysst Grand Turismo, lite högre än normalt och med bättre utsikt framåt.
Å andra sidan är bakåtsikten inte bara dålig, den är usel. Och när man utnyttjar bilens härliga kurvkramaregenskaper saknar passageraren fram ett kurvhandtag i taket (det blev för dyrt/svårt att kombinera med sidokrockgardinen) - men annars är X6 en oväntat trevlig pjäs.
Och efter viss tillvänjning tycker jag till och med att den är rätt snygg. Det finns nog en marknad för den här typen av nischmodell, i alla fall så länge den har nyhetens behag - och redan nu verkar X6 vara en försäljningssuccé.

Fast när X5 kommer med samma drivlina - och det kan rimligen inte dröja särskilt länge - skulle jag nog hellre välja denna mer praktiska karossform men i övrigt i princip samma bil.

Taggar: Test/Prov

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.