Bild
Nästa artikel

PROV: Citroën C6

Blå timmen

En ny stor Citroën är alltid en världshändelse, särskilt i Frankrike. Vi skickade Bengt Dieden till Paris för ett första möte. Är nya dyra C6 tillräckligt speciell för att imponera på en fär detta ordförande i Citroënklubben?

Platsen är centrala Paris och det är gråkall decemberkväll. Hela staden glittrar av julbelysning och trafiken är intensiv. Vi provåker baksätet i en C6 och konstaterar att hjulbasen på 2,9 meter ger nästan lika bra benutrymme som på den gamla Paddans tid. Stolarna är skinnklädda, överdådigt bekväma och utrymmet i sidled imponerande. Här åker man verkligen bil. Det känns som att vår chaufför inte har förstått det där med att åka bekvämt utan har ställt fjädringen i sportläge och vi struttar därför omkring på stenläggningen som i vilken bil som helst. Sin sportiga körstil demonstrerar han ytterligare genom att envisas med att använda den varvningsglada V-sexans hela register och växla manuellt. Fort går det i alla fall och körstilen får anses vara typisk för staden men kanske inte den vi hade väntat oss.

Vi passerar Grand Palais där Citroën tog världen med storm när de visade upp DS19 vid bilsalongen för 50 år sedan. Plötsligt stannar trafiken upp och poliser syns i gathörnen. Vi väntar i fem minuter och sedan kommer en armada av polismotorcyklar, polisbilar och därefter svarta limousiner av olika franska fabrikat. Skild från den övriga gruppen susar en svart C6 fram och det är lätt att gissa vem som sitter i den. Följet efter består också av limousiner, polisbilar och motorcyklar. Nöjda av att ha sett att presidenten använder sin bil som han ska väntar vi på att få åka vidare. Men så blir inte fallet. Efter ytterligare någon minuts väntan börjar bilarna bakom att tuta och vår chaufför vänder sig då om och utan att röra en min frågar han: "Har jag er tillåtelse att också tuta"? Jag svarar att visst har han det men jag tvivlar på att det hjälper. Vi fick i alla fall höra att C6 har ett utmärkt signalhorn och kanske var det det som hjälpte. Vi var på rull igen i Parisnatten.


Till saken hör att den kinesiske premiärministern var i staden och hade dagen innan handlat 150 stycken Airbus-flygplan. Det hör väl till god ton att den franske presidenten då bjuder på middag som tack för ordern på 8,3 miljarder Euro! Det har flutit en del vatten under Seines broar sedan han som ung student besökte Sverige på 1950-talet. Han körde då själv hit i en Citroën, men den gången en 2CV. Det vore fel att påstå att vi inte kände oss lite mer betydelsefulla när vi nu visste att vi åkte i samma sorts bil som  statschefen. Risken att vi skulle bli beskjutna, som general de Gaulle blev i sin svarta DS 19, hade vi dittills inte tänkt på. Men visst, nu förstod vi bägge vad vår chaufför var förberedd på, nämligen att som general de Gaulles chaufför ge full gas och köra vidare med punkterade hjul efter en beskjutning. Man lever ett spännande liv i baksätet på en mörkblå C6.

Åter i realismen inser man att Citroën naturligtvis inte har byggt C6 enbart för statschefer. Den minan gick Ettore Bugatti på när han byggde sin Royale avsedd enbart för kungar och kejsare. Han fick inte sålt några bilar i början utan fick låta familjen åka omkring i dem och sedan lägga ner tillverkningen efter sex gjorda exemplar. Men det var på 1930-talet. C6 är Citroëns mycket ambitiösa satsning på en bil i det övre segmentet där man inte varit representerad på länge. Sedan SM har inte Citroën haft någon bil i högsta divisionen vilket inneburit att de franska och tyska konkurrenterna kapat marknadsandelar.

C6 är alltigenom en utpräglad prestigebil och kommer säkert att stå högt på önskelistan hos många franska företagsledare inför det nya året. Citroën har alltid stått för hög teknologi, bevis om insikt och god smak i hemlandet. Tillverkaren är naturligtvis angelägen att flytta ut dessa positioner även utanför landets gränser. De senaste året har man ökat sina marknadsandelar i Europa genom att sälja förnuftiga bilar till vettiga priser. I det intelligenshyllande landet Frankrike är det säkert bra för en biltillverkare att inte bara framstå som förnuftig. Med C6 försöker Citroën spela på andra strängar.

Citroën har en gammal filosofi att aldrig övermotorisera sina bilar. Det är inte genom rykande acceleration man fort når målet utan  genom att hålla hög och bekväm marschfart oavsett vilka vägar man kör på. Bränsleförbrukningen har alltid varit viktig för Citroën då Frankrike sedan länge haft höga bensinpriser. C6 är inget undantag och man har fastnat för två V6-motorer på 3 respektive 2,7 liter där den mindre är en turbodiesel. Bägge ger en bekväm marschfart på 200 km/h där sådant kan användas och ger trots en vagnsvikt på över 1,8 ton en bränsleförbrukning som är obetydligt högre än för en familjebil. I bägge fallen är bilen automatväxlad, men sådant går ju att kringgå som vår chaufför tidigare visat.
En bil som denna ska naturligtvis inte behöva chaufför utan även vara underhållande att köra själv. Vad är då bättre än en tur från Paris och ut mot de berömda vindistrikten öster om staden. Den som har kört franska landsvägar vet att dessa varken är särskilt raka eller släta, en utmärkt testbana för Citroëns hittills mest avancerade fjädringssystem. Tröttnar man på kurvor är det lätt att låta bilen sträcka ut på motorvägen mot Champagne-staden Reims. Jag väljer en diesel då denna spås en marknadsandel på hela 50 procent även i Sverige.

Man nalkas bilen med viss vördnad då den verkligen ser stor ut. I själva verket är den "bara" 4,90 lång vilket är 8 cm mer än en Volvo S80. Att ögat luras att tro att bilen är en halvmeter längre är säkert ingen slump och beror till del på det osannolikt stora överhänget fram i kombination med den utsträckta kupén.
Sittkomforten är hög, allt annat hade varit en besvikelse. En lång person hade kunnat önska ännu mer benutrymme fram, men man får inte allt man vill. Inställningsmöjligheterna är rikhaltiga och all manövrering sker förstås med servomotorer. Tändning och start hanteras med hederlig gammal statnyckel vilket känns befriande i dessa tider av konstiga kort och stora röda startknappar. Hela instrumenteringen präglas av enkelhet vilket först förvånar men sen inser man att varför ska man ha mer instrument i en lyxigare bil?

Den som en gång kört luftkyld GS känner igen sig i utformningen. En varvräknare utformad som en vridmomentkurva, en tankmätare och en digital hastighetsmätare. That's it! Hastigheten och eventuell navigationshjälp speglas också upp i vindrutan i en så kallad head-up display. Skärmen på instrumentbrädan visar kartbild och vid behov ljudinställningar med mera. Snyggt och diskret.
Vad som inte är så diskret är den hemska växelkulissen på mittkonsolen. Den ser ut att vara hämtad från någon överdesignad amerikansk SUV. Det hade väl räckt med en diskret spak eller ett par knappar för fram och back i kombination med rattmanövrering? Tips till nästa modell!

Att manövrera C6 från parkeringen är oväntat lätt. Vändradien är mindre än väntat vilket delvis kan bero på överhänget fram. Sikten är inte bra men inte sämre än på någon annan modern bil i klassen och snart njuter jag bara av den otroligt fina styrningen och det lätta kurrandet av V6-dieseln. Växelväljaren må vara klumpig men lådan växlar ljuvligt. Behöver jag tillägga att komforten är i särklass. De 15 milen till Reims ligger framför mig.
Fjädringssystemets konstruktion hade säkert kunnat uppta hela denna artikel om man nått den rätta insikten. Jag nöjer mig med att konstatera att mycket har hänt sedan DS, SM och GS. Inte kanske på det direkta komfortområdet men på det sätt fjädringen hanterar krängning, nigning och forcerad körning. Jag vill inte hävda att man infört helt aktiv fjädring, som kompenserar i kurvorna, men det är inte långt ifrån. I tvåtusen varv på motorn glider jag fram i 120 km/h och önskar nästan att målet i stället låg 150 mil bort. Känslan i kroppen som en gashydraulisk fjädring ger har ingen motsvarighet, inte ens den luftfjädring som används av vissa tyska och japanska tillverkare. Bromsarna är numera inte kopplade till samma system utan assisteras av en konventionell vacuumservo som Citroën gömt så långt in i motorrummet som möjligt.

Vi har väntat länge på C6. Nu är den en realitet men naturligtvis inte någon billig sådan med ett pris på upp emot en halv miljon. Men det krävs något mer än pengar för att bli C6-ägare, det krävs ett visst mått av mod. Mod att inte gå i ledband. Något säger mig att Citroën inte får svårt att bli av med de 300 bilar man kommer att ta in under året. Vive la différence!
Taggar: Test/Prov

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.