Bild
Nästa artikelPROV: Jaguar XJ & XJR
Publicerad 8 augusti 2007
Facing it!
Jaguar XJ behövde väl ingen större make-up - men ett riktigt ansikte.
Jaguars sjunde XJ-utförande sedan 1968 debuterade 2003 och är för mig en gåta. Åtminstone i Sverige. Varför ser man den så sällan? Här säljs bara 50 bilar per år. På flera andra marknader ökade försäljningen markant under förra året och i England svarar XJ för en femtedel av hela lyxbilsklassen.
Bilen är som bekant ett avancerat bygge med kaross helt i lätt, styv aluminium och intrikat sammansättningsteknik. Viktbesparingen är avsevärd jämförd med föregångaren och med konkurrenterna, runt 200 kg beroende på XJ-modell och motsvarande jämförelseobjekt. Stilen är hur elegant som helst och priserna alltid ett stycke under vad Audi, BMW och Mercedes kräver för sina konkurrenter.
Man kan välja mellan fem motoralternativ (från 204 hk till 400) och den bil jag just nu sitter i som passagerare i vänsterstolen - vi reser på engelska landsbygdsvägar - råkar vara XJ diesel som dök upp 2006. Bilen har den engelskbyggda och i samarbete med Peugeot/Citroën/Ford utvecklade 2,7-liters dubbelturbo-V6 vars block består av lätt kompaktgrafitjärn enligt svenska Sintercasts metod.
Motorn passar suveränt till XJ. Den går tyst i sig och får extra ljuddämpning tack vare motorfästen som på elektronisk väg motdämpar vibrationer. Snål på droppparna är motorn också: 8,1 l/100 km, vilket bidragit till att rendera denna version utmärkelsen "Englands grönaste lyxbil". Kul för reklammakarna och säkert välgörande för ägarens samvete.
Jaguar avhåller sig (intelligent nog) från att bygga SUV-modeller och väcker sällan ont blod på samma sätt som tyska prestigebilar. Det är över huvud taget ett märke som nästan uteslutande väcker sympatiska associationer, åtminstone vad den här modellen och eleganta coupén XK8/XKR beträffar.
Så vad är det för fel? Det har Jaguar själva givit en ledtråd till med de konceptbilar som visats på senare år, i synnerhet X-CF (?) på årets Detroitsalong. Formen och framtoningen ska bli radikal snarare än traditionell. Den konservatism modellprogrammet (rättvist eller ej) utstrålar ska förbytas i spjutspets, på det att folk måtte förstå hur avancerad Jaguars teknik är. Återstår att se hur det lyckas, X-CF förväntas som produktionsmodell under 2008.
För stunden har det filats på XJ-programmet för modellår 2008. Den mest märkbara av dem är väl kylargrillen/fronten. Borta är det anonyma, närmast feminina intrycket från 2003 års original, ersatt av en verkligt siktbar trut enligt tidens mode. Den rutmönstrade grillen fortsätter med ett kort avbrott ner i stötfångaren. Dörrtrösklarna är slankare, framskärmarna prydda av den vertikala slits (karossfärgad på XJ, blank på XJR) som dök upp på en utställningsbil för något år sedan. I ytterbackspeglarna finns nu blinkerslampor. Jaguars kromade "signature blade" (namnskylt kan vi väl kalla den?) har dragits ut över bakluckans bredd, en diskret spoiler har tillkommit och baklampornas sarg är något förändrad.
Den stol jag sitter i är slankare än förr, vilket kommer baksätespassageraren till nytta. Rymligt är baksätet ändå inte i den normalkarosserade versionen, långversionen (plus tolv centimeter på längden och någon centimeter mer takhöjd bak) är bättre men inte anmärkningsvärd. Stolarna fram har också fått fläktkylning och fläktvärme (inte elektrisk värme). Det finns en värmeväxlare i anslutning till stolens fläktar och värme/kyla regleras på instrumentpanelen.
Det finns tre nya karossfärger (totalt 14), tre nya 19-tumsfälgar och telefonanläggningen kan nu hantera fem olika abonnenters adressböcker och kommandon med bluetooth. Och så kan du som brukar kika närsynt upptäcka att Jaguaremblemet i fälgarna nu är i relief, inte platt som tidigare, och att en diskret antennknöl tillkommit på taket. Som sagt, revolutionerna dröjer.
Det är ändå den oförändrade färden som imponerar mest. Jaguar XJ har ett alldeles särskilt sätt att röra sig över vägbana, potthål, fartgupp, krön och kurvor. Bilen går så lätt, ledigt och flytande, utan att för den skull vara det minsta slapp eller odistinkt. Feel good-faktorn är avsevärd, i synnerhet i den här välbalanserade dieseln som trots att den kan raska på duktigt utstrålar noll aggression. En högt rankad egenskap om du frågar denne skribent.
Efter ett tag skiftar vi plats och bil, min medresenär och jag, och hamnar i en XJR med kompressor-V8 på 4,2 liter och 400 hk. Andra änden av skalan, här trampar man (trots allt) gärna på för att lyssna till när den direkta, sällsamma kompressortonen blandar sig med V8-mullret. Vi trycks mot ryggstöden med god fermitet, accelerationen är inte riktigt lika abnorm som i BMW M5 men bra nära. Och det går absolut ryckfritt, det ser den sexväxlade automatlådan till.
Utsikten från förarplats är välbekant. Provbilen har ett nytt (?) träslag kallat Satin American Walnut, en ljus sort med matt yta. Min medresenär och jag enas om att det luktar Hyundai men det finns förstås valnötsrot, alm och alupaneler som alternativ. Den svarta pianolacken och det blåtonade träet är inte längre med i utbudet.
“För Jaguar betyder yrkesskickligheten allt. Det är inte det samma som att göra saker och ting på gammalt vis utan på det bästa sätt moderna metoder tillåter", läser jag i den lockande broschyren. En form av preventiv chockdämpning kanske, koncept X-CF bryter med nästan varje formtradition Jaguar haft.
I XJ-serien är i alla kupén inte enbart rökpipa, rökwhisky och rökrock som man gärna förknippat med märket i alla tider. Blandningen av gammal stil och nya tag känns mest lyckad i XJ av alla Jaguars modeller, finishen är absolut och mycket tilltalande.
Ansiktlyfta XJ börjar säljas i Sverige på sensommaren. Grundpriset för dieselversionen och XJ6 3,0 bensin är 623 000 kronor, för XJ8 4,2 Executive 723 000 kronor, för långa V8-versionen Sovereign 830 000 kronor och för XJR 926 000 kronor. Det är mycket pengar men en avancerad bil.
Bilen är som bekant ett avancerat bygge med kaross helt i lätt, styv aluminium och intrikat sammansättningsteknik. Viktbesparingen är avsevärd jämförd med föregångaren och med konkurrenterna, runt 200 kg beroende på XJ-modell och motsvarande jämförelseobjekt. Stilen är hur elegant som helst och priserna alltid ett stycke under vad Audi, BMW och Mercedes kräver för sina konkurrenter.
Man kan välja mellan fem motoralternativ (från 204 hk till 400) och den bil jag just nu sitter i som passagerare i vänsterstolen - vi reser på engelska landsbygdsvägar - råkar vara XJ diesel som dök upp 2006. Bilen har den engelskbyggda och i samarbete med Peugeot/Citroën/Ford utvecklade 2,7-liters dubbelturbo-V6 vars block består av lätt kompaktgrafitjärn enligt svenska Sintercasts metod.
Motorn passar suveränt till XJ. Den går tyst i sig och får extra ljuddämpning tack vare motorfästen som på elektronisk väg motdämpar vibrationer. Snål på droppparna är motorn också: 8,1 l/100 km, vilket bidragit till att rendera denna version utmärkelsen "Englands grönaste lyxbil". Kul för reklammakarna och säkert välgörande för ägarens samvete.
Jaguar avhåller sig (intelligent nog) från att bygga SUV-modeller och väcker sällan ont blod på samma sätt som tyska prestigebilar. Det är över huvud taget ett märke som nästan uteslutande väcker sympatiska associationer, åtminstone vad den här modellen och eleganta coupén XK8/XKR beträffar.
Så vad är det för fel? Det har Jaguar själva givit en ledtråd till med de konceptbilar som visats på senare år, i synnerhet X-CF (?) på årets Detroitsalong. Formen och framtoningen ska bli radikal snarare än traditionell. Den konservatism modellprogrammet (rättvist eller ej) utstrålar ska förbytas i spjutspets, på det att folk måtte förstå hur avancerad Jaguars teknik är. Återstår att se hur det lyckas, X-CF förväntas som produktionsmodell under 2008.
För stunden har det filats på XJ-programmet för modellår 2008. Den mest märkbara av dem är väl kylargrillen/fronten. Borta är det anonyma, närmast feminina intrycket från 2003 års original, ersatt av en verkligt siktbar trut enligt tidens mode. Den rutmönstrade grillen fortsätter med ett kort avbrott ner i stötfångaren. Dörrtrösklarna är slankare, framskärmarna prydda av den vertikala slits (karossfärgad på XJ, blank på XJR) som dök upp på en utställningsbil för något år sedan. I ytterbackspeglarna finns nu blinkerslampor. Jaguars kromade "signature blade" (namnskylt kan vi väl kalla den?) har dragits ut över bakluckans bredd, en diskret spoiler har tillkommit och baklampornas sarg är något förändrad.
Den stol jag sitter i är slankare än förr, vilket kommer baksätespassageraren till nytta. Rymligt är baksätet ändå inte i den normalkarosserade versionen, långversionen (plus tolv centimeter på längden och någon centimeter mer takhöjd bak) är bättre men inte anmärkningsvärd. Stolarna fram har också fått fläktkylning och fläktvärme (inte elektrisk värme). Det finns en värmeväxlare i anslutning till stolens fläktar och värme/kyla regleras på instrumentpanelen.
Det finns tre nya karossfärger (totalt 14), tre nya 19-tumsfälgar och telefonanläggningen kan nu hantera fem olika abonnenters adressböcker och kommandon med bluetooth. Och så kan du som brukar kika närsynt upptäcka att Jaguaremblemet i fälgarna nu är i relief, inte platt som tidigare, och att en diskret antennknöl tillkommit på taket. Som sagt, revolutionerna dröjer.
Det är ändå den oförändrade färden som imponerar mest. Jaguar XJ har ett alldeles särskilt sätt att röra sig över vägbana, potthål, fartgupp, krön och kurvor. Bilen går så lätt, ledigt och flytande, utan att för den skull vara det minsta slapp eller odistinkt. Feel good-faktorn är avsevärd, i synnerhet i den här välbalanserade dieseln som trots att den kan raska på duktigt utstrålar noll aggression. En högt rankad egenskap om du frågar denne skribent.
Efter ett tag skiftar vi plats och bil, min medresenär och jag, och hamnar i en XJR med kompressor-V8 på 4,2 liter och 400 hk. Andra änden av skalan, här trampar man (trots allt) gärna på för att lyssna till när den direkta, sällsamma kompressortonen blandar sig med V8-mullret. Vi trycks mot ryggstöden med god fermitet, accelerationen är inte riktigt lika abnorm som i BMW M5 men bra nära. Och det går absolut ryckfritt, det ser den sexväxlade automatlådan till.
Utsikten från förarplats är välbekant. Provbilen har ett nytt (?) träslag kallat Satin American Walnut, en ljus sort med matt yta. Min medresenär och jag enas om att det luktar Hyundai men det finns förstås valnötsrot, alm och alupaneler som alternativ. Den svarta pianolacken och det blåtonade träet är inte längre med i utbudet.
“För Jaguar betyder yrkesskickligheten allt. Det är inte det samma som att göra saker och ting på gammalt vis utan på det bästa sätt moderna metoder tillåter", läser jag i den lockande broschyren. En form av preventiv chockdämpning kanske, koncept X-CF bryter med nästan varje formtradition Jaguar haft.
I XJ-serien är i alla kupén inte enbart rökpipa, rökwhisky och rökrock som man gärna förknippat med märket i alla tider. Blandningen av gammal stil och nya tag känns mest lyckad i XJ av alla Jaguars modeller, finishen är absolut och mycket tilltalande.
Ansiktlyfta XJ börjar säljas i Sverige på sensommaren. Grundpriset för dieselversionen och XJ6 3,0 bensin är 623 000 kronor, för XJ8 4,2 Executive 723 000 kronor, för långa V8-versionen Sovereign 830 000 kronor och för XJR 926 000 kronor. Det är mycket pengar men en avancerad bil.
