PROV: Lexus GS 450h

Fjärde hybridpersonbilen ut på svenska marknaden är den häftigaste och mest imponerande hittills. Lexus GS 450h är en ganska konventionell lyxbil i utrustnings- och komfortbemärkelse men drivs med en bensin-/elprincip vi känner igen från Lexus RX 400h och Toyota Prius.
Skillnaden är att de ingående drivenheterna optimerats för kraft- och fartresurser som inte står de allra kvickaste lyxsedanerna med stora V8-motorer efter. Detta åstadkommet av en 3,5-liters V6-maskin som tack vare sin helautomatiska support av elmotorn inte kräver mer än en faktisk förbrukning i trakten av 0,8 liter milen i blandad körning. Det är som en bil i Golklass med automatlåda ungefär.

En väldigt attraktiv kombination. Som ännu häftigare framstår den första gången man sätter sig bakom ratten, slår i gång elmotorn med startknappen och trampar gaspedalen i botten. GS 450h drar då i väg som Märklintågen på barndomens modelljärnvägar. Extremt snabb, fullständigt linjär fartökning ända till toppfarten 250 km/h. Bensinmotorns in- och uttåg ur handlingen märks knppast alls.
Det tar enligt tillverkaren inte ens sex sekunder att nå 100 km/h och det går ruggigt kvickt att öka från 80 till 120 km/h, 4,9 sekunder bara.

Det tycks som om en rejäl dos effekt råder bot på de invändningar man kan ha mot elhybriderna när det gäller kör- och motorljudkomfort och uppfyllelse av optimistiskt angivna förbrukningssiffror. Det senare lider ju både Prius och Honda Civic IMA av.
Och mer effekt har man väl aldrig mått dåligt av?
Här är V6-bensinaren på 296 hk, medan elmotorn genererar 200 hk. Tillsammans blir den kombinerade "uteffekten" 345 DIN-hästkrafter. Det maximala vridmomentet från bensinmotorn är 368 Nm, från elmotorn 275 Nm. De där sista finns direkt från start. Det är därför man upplever bilen som skjuten ur en raket när man så önskar.
Principen med en bensinmotor och en elmotor i mer eller mindre samverkan under olika körbetingelser känner vi alltså igen. Det går att köra på enbart elmotor i några kilometer upp till ca 40 km/h. Fint i p-husen. Vid trafikljusen och andra stopp slår bensinmotorn förstås av utan att klimatanläggning etc. slocknar.


I Lexus GS 450h är installationen för första gången i längsled och drivande på bakhjulen, vilket ställt konstruktörerna inför annorlunda utmaningar.
Formatet till exempel, det gällde att krympa allt vad tygen höll. Elmotor, generator, kraftfördelningsenhet och en ny, tvåstegs reduktionsväxel har man lyckats samla i ett transmissionshus som bara är en centimeter längre än den sexväxlade manuella lådan i Lexus IS.
Kraftöverföringen är förstås steglös men den nya reduktionsväxeln i två steg kopplad till elmotorn ger mer drag och lägre förbrukning när det går undan. Dessutom sänker den ljudnivån.

En annan nyhet är så kallat Sequential Shift Mode: När växelväljaren står i läge S (Sport) och uppväxlingen sker automatisk från ettan till femman sker sedan nedväxling med "motorbromsnivåer" som ger en känsla av konventionell automatlåda med "sekventiell" styrning. Effekten är helt enkelt en ökad körkänsla och möjlighet till kraftig motorbroms utan att trycka på bromspedalen. Elsystemet genererar förstås energi vid motorbroms, som i de andra hybridbilarna.
Man kan också välja tre inställningar för olika kraftkaraktär: Hybrid som man oftast kör på, Power för maximal acceleration (skillnaden märks verkligen), samt Snow för start på halt underlag.

Utsläppen är anmärkningsvärt låga för en så stor bil. Kväveoxidutsläppen och kolvätena är enligt tillverkaren världens lägsta över huvud taget för peronsbilar, 0,01 gram per kilometer.
En andra viktig nyhet finns i bensinmotorns cylinderhuvuden. Varje cylinder har två insprutare. En direktinsprutning i cylindrarna, en i insugsröret. Den vanliga insprutningen används vid kallstart i insugningsfasen, medan direktinsprutningen tar vid i kompressionsfasen. Därmed erhålls en fetare blandning som höjer avgastemperaturen och snabbare "tänder" katalysatorreningen.

Utseendet skiljer sig mycket lite från en ordinär GS430. Nya fälgar, emblem på bakdörrarna, en spoilerläpp på bakluckan. Stilen är elegant, lågmält japansk men ändå intressant att titta på. Utsökt finish överallt. Det finns knappast några andra bilar som ger ett så nyduschat och vältalkat intryck i interiören. Då får man kanske svälja att något av det svårdefinierade begreppet karaktär eller känsla gått förlorat.

Sammantaget är det svårt att hitta något att uppröras över i 450h. Det skulle vara det massiva däckbruset i baksätet på grövre asfalt då, som i så många japanska bilar. Samt att bagagerummet är tämligen inskränkt förstås, någonstans ska ju nickel-metallhydridbatteripaketet på 288 volt få plats och det är bakom baksätet. Å andra sidan vinner bilens balans på den extra tyngden över drivhjulen, denna Lexus känns mycket lätt och ledig att hantera. Inte minst tack vare den varierbara servoverkan och utväxlingen i styrningen.
En kanske inte helt perfekt bil ännu, men nog är Lexus GS 450h en tvättäkta läckerbit.