PROV: Maserati Granturismo S

Atmosfären kring Piazza Duomo i den lombardiska staden Cremona är tjock av mänskliga avtryck från tusen år. Det är ingen tillfällighet att vi tar kaffepaus här när vi är ute och provkör Maserati GranTurismo S på expressnabba autostrador och lagom röriga bergsvägar. En stor, lyxig och nytrimmad italienare gör sig fint på torget. Den kulturella gt-vagnen, ungefär.

Min provförarkollega och jag kliver ur nästan fem meter lång och två ton tung kritvit tvådörrarsbil med nytrimmad V8 på 440 hk. Vi får den 113 meter höga Torazzon framför näsan, Europas näst högsta klockstapel, med anor från 1200-talet och inrymmande världens största astronomiska ur. Bakom ryggen har vi Palazzo Affaitati där några violiner bor på andra våningen. De sköts och övervakas som spädbarn trots att de är över 300 år gamla. Det blir så när man heter Stradivarius, Amati eller Guarneri i efternamn och är världens dyraste, med prislappar i tvåsiffriga miljontal.

Vid utecaféerna språkar äldre, generöst sminkade italienskor i grupper om fyra, kaffe- och Amarettosmuttande. Gubbarna står i klungor på torget, skroderar, hejar och blossar. En cyklist vinglar förbi, en bedagad playboy i löjligt stora solbrillor och sönderblekt krullfrisyr svassar planlöst bland dyra affärer i ett galleri, en nunna pratar rappt i mobilen, vid den sprängfyllda tidningskiosken klistras nya löpsedlar upp och där borta kommer en lösdrivande hund skrittande på tvären på lösdrivande hundars vis. Nyllen, nyllen, det vilar inte så lite av Fellinifilm över den här platsen.
Jo, Maserati är på hemmaplan men nio GranTurismo S i bredd på torget skapar ändå uppmärksamhet. Den blir inte mindre när en av bilarna frustar i gång.

Bilen har knappen Sport på instrumentpanelen aktiverad, en nyhet som betyder att en liten bypassventil i avgassystemet ställt om sig och att strömmarna leds mer eller mindre rakt ut, förbi sista ljuddämparen. Resultatet är en frustande och mycket mörk racerton som söker sin like. Maseratis män var upprymt fnissiga över denna detalj under presentationen av bilen i går kväll - med viss rätt; det är ett alldeles fantastiskt sound som rullar och dundrar mellan de ståtliga hus- och kyrkofasaderna.
De goda Cremonaborna skiner upp av stolthet över den lilla bilfabriken (inte ens 1 000 anställda) på Viale Ciro Menotti, Modena, ett par mil neråt kullarna. Själv kan jag inte låta bli att undra hur i hela friden man får ett sådant ljud att passera snårskogen av lagkrav - men inte mig emot!

Ute på vägen förstärks sensationerna när jag med ett ovanligt långt rattreglage växlar ned inför ett par utmanande kurvor som kramar om de lummiga bergstopparna. Det bluddrar gott i skiftena och på mellangas bråkar det löftesrikt i de ovala avgaspiporna. Uppväxlingarna med höger »paddel« går störtskönt snabbt - paff, paff, paff.
Vill jag åka så ljudmjukt som en Maserati på långresa också ska kunna erbjuda är det bara att trycka på Sportknappen igen så tystnar allting tvärt och GranTurismo S susar fram, snabbt och ruskigt tidseffektivt.
Det sista blir vi varse inte minst när min kollega och jag, Maseratis svenske representant och en rysk journalist för miljonärsmagasinet Robb Report, som vanligt på sådana här övningar får himla brådis till flygplatsen senare på dagen. Inte ens i 250 km/h och sittande i baksätet får jag annat än Maseratis vision om storslagen gt-transport på näthinnan.
Bilen är en personlig och tilltalande mix. Snygg som synden, särskilt i svart eller rött då S-versionens visuella attribut mest kommer till sin rätt: 20-tumshjul i köttig design, markerade sidotrösklar, svärtade strålkastarlinser, en liten spoiler på bakluckan, röd dekor i emblemen inte att förglömma.

I kupén noteras alcantaraklädsel  och nya sömmar i sittytorna, ratt klädd i alcantara och den som vill kan också få innertaket i detta material. Tillvalsmöjligheterna är närmast oändliga, det finns paneler, bromsoksfärger, läderklädslar och annat så att man kan välja sig alldeles kollrig. At a price.

Stolarna är nyformade på samma ramar som i normalversionen, men de ger inte tillräckligt lårstöd om man vill köra lite tuffare.
Förarens miljö är förändrad ytterst lite. Någon känsla av avantgarde eller high tech infinner sig knappast, här gäller en ombonad, lite traditionell stil. De allra senaste funktionerna finns där förstås, det gäller bara att navigera rätt i en ganska plottrig knappuppsättning, samt att (åtminstone under provkörningsdagen) ta just navigationsangivelserna med en nypa salt. I flera korsningar ombeds vi att åka åt två håll samtidigt.

Lådan är en sexväxlad, rattpaddelmanövrerad elektro­hydrauliskt styrd manuell konstruktion som Maserati laborerat med under flera år.
I S-versionen är lådan i bättre form än någonsin och kan under vissa betingelser växla lika snabbt som marknadens allra rappaste. Vid mer än 5 500 varv i motorn och med 80 procent gaspådrag hamnar man i »mc-shift-läge«. Då ser elektronik och komponenter i samarbete till att växlingsmomenten (frikoppling-växling-drivning) överlappar varandra så att den totala tiden för skeendena är så kort som 100 millisekunder. Själva växlingen tar bara 40 millisekunder. Resultatet är att även en blåhårig chaufförsdam i Florida (det finns sådana kunder också, alla är välkomna att köpa Maserati) kan känna sig som en F1-hjälte bakom ratten. Maserati (och Ferrari) har mixtrat med olika varianter på den här konstruktionen de senaste åren, här arbetar den äntligen helt utan reservationer.

Alltså är det ett oförskämt nöje att pressa på i den här bilen. Bilen har grepp i överflöd och går stort, övertygande tryggt, med den riviga motortonen som sällsam överbyggnad. Ibland glömmer man vilket rejält skepp det trots allt handlar om, den så kallade instyrningen i böjarna går exakt, snabbt och intuitivt när man »kör som folk«. Det krävs sedan inte speciellt tung gasfot för att få rejält skjut ut ur böjarna. Runt mittläget sköter man den ganska stora och tunga ratten mycket lätt, men när det är dags att på allvar locka fram den eventuella sportbilen i GranTurismo S är det inte riktigt lika enkelt längre. Under press blir styrningen tyngre och bilen börjar luta förvånande mycket. I gamla generationen Gran Sport var det kanske inte så konstigt, den saknade på dåtida Maserativis krängningshämmare bak och rörde sig stundtals tämligen yvigt. Här anar jag att det är bilens ansenliga tyngd som ställer till det för den där sista körskärpan.

Därmed inte sagt att bilen är en besvikelse, men ta den inte för en renodlad sportbil som gillar att pressas på bana bara, S:et till trots. En Maserati är inte och har aldrig varit urtypen för en lyckad track day.
Provbilen är utrustad med konventionell skruvfjädring. Jämfört med normalversionen är fjädring/stötdämpning tio procent hårdare och krängningshämmarna grövre, vilket enligt Maserati resulterar i tio procent mindre krängning.

Viktfördelningen är mer accentuerad mot bakhjulen än i normalversionen: 47/53 fram/bak, jämfört med 49/51. Mot pristillägg kan man få aktiva stötdämpare med kontinuerlig och steglös hårdhetsjustering enligt så kallad Skyhook-princip. Systemet ska enligt Maserati ytterligare mildra krängningen och öka kontrollkänslan. Återstår att se, jag menar att det ändå är först när provbilen pressas riktigt mycket som den röjer sin tyngd. Som gt-vagn har GranTurismo korten i ovanligt god ordning också jämfört med de allra bästa konkurrenterna.

Motorn är förstorad till 4,7 liter, vilket åstadkommits genom ökning av såväl slaglängd som borrning. Maxvarvet är ökat från 7 100 r/min till 7 500 (7 600 med sportläget aktiverat). Trettiofem extra hästkrafter märks nu inte så vansinnigt mycket på toppen i en tvåtonsbil som enligt fabriken redan i standardutförande klarar 285 km/h och 0-100 km/h på 5,2 sekunder. Motsvarande siffror för S är 295 km/h, vilket är rekord för en serieproducerad Maserati, samt 4,93 sekunder - för att vara exakt.

Vinsten ska i stället finnas i ökad körbarhet och betydligt bättre vridmoment i de register man oftast befinner sig. Vid 2 500 r/min är drygt 80 procent av maximalt virdmoment tillgängligt. Utan att ha kört standardversionen kan jag konstatera att det verkligen kommer rätt kraftdos »on demand« och utan minsta tvekan, närhelst jag ber om det. Det sammanfattande intrycket av motorn är helt enkelt »fantastisk« och det är ju precis vad man ska kräva av en bil med detta namn och pris. Men förbrukningen har också stigit med närmare två deciliter milen jämfört med normalversionen.
Är då motorn i paritet med exempelvis V10-maskinen i bmw m6, en tydlig konkurrent? Inte när det gäller rivighet eller absolut kraft kanske - men i körkomfort och karaktär klarar GranTurismo S matchen med den äran. Och i ljudfrågan går i alla fall min röst till Italien, hands down.

Utan tvekan kan Maserati gå till torgs med riktigt gott självförtroende, inte bara för att GranTurismo S är en läckerbit för den gt-sugne. Det första kvartalet i år inträffade något som företagets luttrade ledare inte hört talas om sedan våren 1993 - en vinst.
Den uppgick till 24 miljoner euro och baserades på ca 3 000 sålda bilar under de fyra första månaderna 2008, en ökning med 16 procent jämfört med motsvarande period förra året.

I Kina och Saudiarabien har försäljningen fördubblats, i usa, Europa och Fjärran Ã-stern är det 33 procent upp. GranTurismo stod för 1 800 av de 3 000 sålda bilarna, vilket betyder att man snott åt sig 14 procent av segmentets försäljning (Mercedes cl, bmw m6 och Jaguar xkr krigar om resten).
För helåret 2008 hoppas Maserati att sälja 4 500 GranTurismo, en fortsatt stadig ökning alltså. S-versionen ska svara för en tredjedel, ca 1 500 bilar. Det kan inte bli så svårt!