Bild
Nästa artikel

PROV: BMW 130

LILLEN BLIR STOR OCH STARK.

BMW 1-serien är redan känd som en körglad liten vagn. Med stora sexan under huven bode succén vara given. Eller?

Snacka om att förväntningarna på redaktionen är höga. Liksom avundsjukan över att det är just jag som får flyga ner till München för första provkörningen av nya BMW 130i.
BMW:s minsta modellserie, 1-serien, presenterades för ett år sedan. Då med bensinmotorer från 1,6 till två liter samt två dieslar på två liter och maximalt 163 hk.

Med bakhjulsdrift och längsmonterad motor är 1-serien en särling i nedre mellanklassen men just detta koncept ger en balans och styrkänsla som gör den till den roligaste i segmentet att ratta, redan med instegsmotorn.
Enligt BMW själva har 1-serien redan passerat konkurrenterna från Stuttgart och Ingolstadt (läs Mercedes och Audi) i försäljning. Kunderna väljer, fortfarande enligt BMW, 1-serien tack vare den spännande formgivningen men främst av allt körglädjen. Därför har jag med mycket stor spänning väntat på den sedan länge aviserade 130i. En sentida arvtagare till första M3:an?
Presentationen inleds med att tunga hjärtslagsljud fyller lokalen och BMW:s talesman för 1-serien, Jochen Frey säger:
- Det är så här vi vill att era hjärtan ska bulta när ni har testkört bilen. De ska slå hårt av upphetsning.
Det gör det redan, och otåligt väntar jag ut presentationen för att sedan slita åt mig en bilnyckel och springa ut på parkeringen.
Min provbil är utrustad med M-sportpaketet. Det innebär bland annat sportfjädring, feta 18-tumsfälgar och sköna sportstolar. Men viktigast av allt är att den fått "M-spoilers". Aerodynamikpaketet innebär en frontspoiler med stort, rutnätklätt luftintag samt en djupare olackerad svart undre bakspoiler. Det innebär att utseendet är snarlikt den kommande M-versionen av 1-serien. Spännande…


Jag aktiverar motorn med hjälp av startknappen och det mullrar fint under huven. Trelitersmotorn, som i övriga modeller nu ger 258 hk, är ännu lite starkare i 1-serien. Tack vare en större kylluftskapacitet kan man ta ut sju hästar till. Vevhuset är gjutet i en magnesium/aluminium-legering och motorn har blivit tio kg lättare än förut (161 kg).
Den nya sexan har också Valvetronic, vilket innebär att man har slopat gasspjället i insuget, Gaspådraget sköts istället med variabel lyfthöjd på insugsventilerna. Vattenpumpen arbetar bara när den behövs och oljepumpen anpassar sig efter smörjbehovet. Sammantaget innebär det att bensinförbrukningen har kunnat minskas med hela 12 procent jämfört med förra generationens treliterssexa på 231 hk.
Maskinen låter mulligt, den smattrar hårt när jag torrvarvar, mycket ljud än i 330i. Jag kör iväg och det märks direkt att det finns gott om kraft under huven. Motorn drar bra redan från låga varv och man behöver inte nyttja den lättarbetade växelföringen särskilt ofta. Om man inte vill förstås, och det vill man faktiskt. Spaken är mer lättarbetad än vanligt och utväxlingarna är väl valda, utom ettan som gott kunde ha varit något längre.

På Autobahn är bilen stabil som ett klippblock i höga farter. 200 km/h passeras utan dramatik och först i över 240 km/h börjar den vandra lite i sidvindarna. Tacka klassens längsta hjulbas (2,66 m) för det stabila uppträdandet. När trafiken glesnar låter jag gaspedalen nöta mattan och till slut avstannar accelerationen, vid 253 km/h på mätaren. Är det fartspärren som går in? Fartökningen var så mild att det är svårt att avgöra om det är naturens eller elektronikens krafter som sätter stopp.
Jag svänger av motorvägen, in på mindre vägar. Trots att det tyska vägnätet är betydligt slätare är det svenska märks det tydligt att M-sportpaketet gör bilen stötig. Men det ger en alert känsla åt bilen och passar 130i som handen i handsken.
Den knubbiga lilla M-sportratten förmedlar vägens beskaffenhet - dessutom är bilen utrustad med aktiv styrning. Hade jag inte kollat tillräckligt noga i pressmaterialet hade jag missat det. BMW har lyckats dölja den aktiva styrningens närvaro väl, och det är ett positivt omdöme. Styrningen är väl avvägd och direkt, men inte så att det stör. Betydligt bättre än på 5-serien.

Det är kul att köra 1-serien. Jag kommer att tänka på Jochen Freys ord före provkörningen.
- Det viktigaste av allt är att optimera chassit innan vi kopplar på elektroniken. Kretskorten är bra att ha, men man får inte glömma att det är mekaniken som är grunden för själva bilen.
De har verkligen lyckats med 1-serien, men jag känner mig lite tveksam till 130i. 120i, med sin lättare motor, är en alertare upplevelse på vägen. Men 130i har å andra sidan ett tryck ut ur kurvorna som lillebror aldrig kommer i närheten av.
Jag provkör även 130i utan M-sportpaket, och utan sportfjädring förlorar bilen en hel del av sin "nära-vägen-känsla". Den saftiga tjänstevikten på hela 1 450 kg gör sig mer påmind och bilen är snarare som en mini-limousine än en sportbil att köra.

BMW 130i påminner i karaktären om förra generationens Volkswagen Golf R32. Stark, tuff, kompetent  men lite tung och klumpig. Det faktum att Volkswagen gjorde succé med sin bil bådar kanske gott för 130i. Men den som väntar sig en hårig körmaskin blir besviken och bör vänta ännu ett tag, på M-versionen av 1-serien.
Vad den anbelangar hoppas jag dock att BMW gör samma sak som med första generationen M3. Strunta i sexan, trimma upp den lättare fyrcylindriga maskinen istället och banta bort några hundra kilo.
Då skulle "M1" kunna bli en legend med samma lyskraft som M3 generation E30.

Taggar: Test/Prov

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.